Nyligen läst: ”You had me at hello” av Mhairi McFarlane

Jag fortsätter att ”träna” på att läsa feelgood och kanske, kanske att jag börjar tveka när det gäller min fördomar mot genren. Att det blev ”You had me at hello” den här gången beror på att jag blev tipsad om den.

Mhairi McFarlane är född i Skottland och har bland annat arbetat som frilansjournalist och bloggare. ”You had me at hello” var hennes debutroman och har nått stora framgångar. Mhairi McFarlane har även skrivit: ”Från och med du”, ”Det är inte jag, det är du” och ”Finns det en, finns det flera”.

Handling/Text från bokens baksida:
”Mitt i ett gräl under bröllopsplaneringen bestämmer Rachel att det är hög tid att slå upp förlovningen med Rhys. I förvirringen som uppstår (och tequilaruset) som följer på det spontana beslutet ser framtiden minst sagt luddig ut. Ännu krångligare blir det när Rachel får höra att ungdomskärleken Ben har flyttat till hennes stad. Det är tio år sedan de senast träffades, men när Rachel lyckas planera in ett slumpartat möte med Ben väcks den gamla vänskapen till liv. Och – för Rachel – en hel del annat. Kruxet är att Ben inte verkar se Rachel som något annat än en vän. Dessutom har han skaffat sig en fru, lika sanslöst snygg som han. Bara vara vänner alltså. Inga problem för Rachel. Eller?”

Omdöme/Tankar:
Den här boken bjuder inte direkt på några överraskningar och den innehåller en del klyschor men jag tycker om den ändå. ”You had me at hello” är som en välsmakande karamell för stunden – ganska så mysig läsning men den lär inte stanna kvar i mitt minne så länge. Gillade du ”En dag” av David Nicholls så lär du tycka om den här.

Är ni nyfikna på vad andra tycker om boken? Några av de som skrivit om den är dessa: Bokhora, Lottens Bokblogg, Bokskåpet och Feministbiblioteket.

Utkom: 2014
Antal sidor: 400
Genre: Feelgood

Nyligen läst: ”Rökridå” av Krysten Ritter

Jag blev väldigt förväntansfull när jag fick veta att Krysten Ritter hade skrivit en debutroman. Naturligtvis reserverade jag den på biblioteket, innan den ens var inköpt, och sedan började en otålig väntan. Höga förväntningar kan vara både bra och dåligt. Skulle min entusiasm mattas efter att ha läst boken?

Krysten Ritter är skådespelare samt författare och ”Rökridå” är hennes debutroman. Ritter har medverkat i ett flertal filmer och tv-serier. Hon spelar huvudrollen i ”Jessica Jones” som finns på Netflix och hon hade en roll i populära ”Breaking Bad”. Några av de filmer hon medverkat i är: Big Eyes, En shopaholics bekännelser och Life Happens. Krysten Ritter har grundat produktionsbolaget Silent Machine där man strävar efter att lyfta fram komplexa kvinnliga huvudpersoner.

Handling/Text från bokens baksida:
”Tio år har gått sedan Abby Williams senast besökte sin hemstad. Hon har försökt lämna allt som hände där bakom sig. Nu bor hon i Chicago och har en framgångsrik karriär som miljörättsjurist. Men ett rättsfall tvingar henne att återvända till den lilla staden Barrens i Indiana, och det dröjer inte länge förrän hon upptäcker oväntade kopplingar till en tio år gammal skandal, som kulminerade i att tonårstjejen Kaycee Mitchell försvann. Men i sina försök att ta reda på vad som egentligen hände med Kaycee börjar Abby tvivla på sina egna minnen. Vad är sant och vad är inte? Och när hon snubblar över en ännu värre hemlighet – en obehagligt väletablerad företeelse som kallas Tävlingen – går det upp för henne att det i det lilla samhället gömmer sig ett mörker som är större än någon tidigare anat.”

Omdöme/Tankar:
Det första som slog mig, bara efter att ha läst några sidor i ”Rökridå”, är att den skulle passa väldigt bra som film. Kan det bero på att Ritter är manusförfattare och att det färgat av sig i boken? Inte vet jag. Jag såg dessutom henne som huvudkaraktären…men det kan eventuellt bero på att jag sträcktittade på senaste säsongen av ”Jessica Jones” (serie på Netflix) innan jag började läsa.

Jag tycker om språket och miljöbeskrivningarna i ”Rökridå”. Den tar även upp olika aspekter av småstadsproblematik samt hur det kan vara att återvända/göra upp med sitt ursprung. Både det och grundhistorien var spännande att läsa.

Det är en mörk berättelse med få ljuspunkter men den fångar och jag ville hela tiden veta hur allt skulle sluta. Min enda kritik är att jag tycker att vissa lösningar eventuellt var lite långsökta men det är definitivt en bok som ger mersmak. Hoppas att Krysten Ritter kommer att skriva mer.

Är ni nyfikna på vad andra tycker om boken? Några av de som skrivit om den är dessa: Just nu – just här, Boktokig, Fiktiviteter och Johannas Deckarhörna.

Utkom: 2018
Antal sidor: 305
Genre: Deckare

Nyligen läst: ”Eleanor Oliphant mår alldeles utmärkt” av Gail Honeyman

Det sägs att det är bra att tänja på sina gränser och att pröva sina fördomar – ”Eleanor Oliphant mår alldeles utmärkt” har hjälpt mig med det här. Inte själva handlingen i boken kanske…men den får mig att inse att jag haft fler fördomar än jag trott om böcker i den här genren. Ibland är det trevligt att ha fel haha.

Gail Honeyman är bosatt i Glasgow, Skottland och det här är hennes debutroman. ”Eleanor Oliphant mår alldeles utmärkt” har blivit utgiven i en mängd länder världen över och vunnit ett flertal priser. Inte illa för en debutroman eller hur?

Handling/Text från bokens baksida:
”Eleanor Oliphant har gjort det enkelt för sig. Hon klär sig i likadana kläder varje dag, äter samma mat till lunch och veckoslutet firar hon med fryst pizza och två flaskor vodka.
Eleanor Oliphant mår bra, alldeles utmärkt faktiskt. Inget saknas i hennes inrutade och välplanerade liv. Förutom precis allt…
Men så möter hon it-killen Raymond och allting förändras. Tillsammans räddar de en äldre man, Sammy, som fallit ihop på gatan, och Eleanor upplever en värme och gemenskap hon inte trodde fanns. Hon inser att hon varit en fena på att överleva, men inte har en aning om hur man lever.”

Omdöme/Tankar:
”Eleanor Oliphant mår alldeles utmärkt” är en lättläst feelgoodroman med svärta. Kan man säga så? Nåväl, det är så jag känner efter att ha läst den. Berättelsen är både rörande och underhållande. Jag blev både gripen och road. Motsägelsefullt? Kanske…men jag gillar sådana böcker.

Jag har länge varit övertygad om att feelgood inte alls min sorts böcker…men nu börjar jag vackla i mina åsikter. Det kanske är som med film – att det finns bra och dåligt inom alla genrer? Dock så tror jag att det behövs en dos allvar…något som är lite ”kantigt” i handlingen för att jag ska gilla den. Dessa krav uppfylls definitivt i ”Eleanor Oliphant mår alldeles utmärkt”.

Är ni nyfikna på vad andra tycker om boken? Några av de som skrivit om den är dessa: Breakfast Book Club, iHyllan och enligt O.

Utkom: 2017
Antal sidor: 411
Genre: Feelgood?

”I Owe You Nothing” med Seinabo Sey

Seinabo Sey är på g med nytt album – hurra! I förra veckan släpptes videon till ”I Owe You Nothing”, en låt som kommer att finnas på nya plattan. Både låten och videon är så snygg och bra att jag blir alldeles matt! Hennes röst…basrytmen…budskapet….

Att varva ner…

Jag skulle vilja lära mig att meditera men vet inte riktigt hur. Det är i alla fall ingenting man lär sig hur lätt som helst. Kanske beror det på hur man är som person?

För några år sedan så gick jag en kurs men det funkade sådär. Det kan ju hända att kursen var för kort, att jag var i fel sinnesstämning osv. inte vet jag. Sannolikt så krävs det en hel del träning.

Härom veckan hittade jag ett filmklipp av Henrik Ståhl som han lagt upp på Instagram. Det är både roligt och träffsäkert! Han har ju helt fel inställning…men igenkänningsfaktorn är hög (för mig iaf):

Meditationskurs…

Ett inlägg delat av Henrik Ståhl (@kirinaja)

”Heroes” med Depeche Mode

En av mina absoluta favoritlåtar är ”Heroes” med David Bowie. Det har gjorts mängder av tolkningar av den och häromdagen hittade jag en version med Depeche Mode. De överträffar inte originalet men det låter ändå underbart tycker jag.