Nyligen läst: ”Rökridå” av Krysten Ritter

Jag blev väldigt förväntansfull när jag fick veta att Krysten Ritter hade skrivit en debutroman. Naturligtvis reserverade jag den på biblioteket, innan den ens var inköpt, och sedan började en otålig väntan. Höga förväntningar kan vara både bra och dåligt. Skulle min entusiasm mattas efter att ha läst boken?

Krysten Ritter är skådespelare samt författare och ”Rökridå” är hennes debutroman. Ritter har medverkat i ett flertal filmer och tv-serier. Hon spelar huvudrollen i ”Jessica Jones” som finns på Netflix och hon hade en roll i populära ”Breaking Bad”. Några av de filmer hon medverkat i är: Big Eyes, En shopaholics bekännelser och Life Happens. Krysten Ritter har grundat produktionsbolaget Silent Machine där man strävar efter att lyfta fram komplexa kvinnliga huvudpersoner.

Handling/Text från bokens baksida:
”Tio år har gått sedan Abby Williams senast besökte sin hemstad. Hon har försökt lämna allt som hände där bakom sig. Nu bor hon i Chicago och har en framgångsrik karriär som miljörättsjurist. Men ett rättsfall tvingar henne att återvända till den lilla staden Barrens i Indiana, och det dröjer inte länge förrän hon upptäcker oväntade kopplingar till en tio år gammal skandal, som kulminerade i att tonårstjejen Kaycee Mitchell försvann. Men i sina försök att ta reda på vad som egentligen hände med Kaycee börjar Abby tvivla på sina egna minnen. Vad är sant och vad är inte? Och när hon snubblar över en ännu värre hemlighet – en obehagligt väletablerad företeelse som kallas Tävlingen – går det upp för henne att det i det lilla samhället gömmer sig ett mörker som är större än någon tidigare anat.”

Omdöme/Tankar:
Det första som slog mig, bara efter att ha läst några sidor i ”Rökridå”, är att den skulle passa väldigt bra som film. Kan det bero på att Ritter är manusförfattare och att det färgat av sig i boken? Inte vet jag. Jag såg dessutom henne som huvudkaraktären…men det kan eventuellt bero på att jag sträcktittade på senaste säsongen av ”Jessica Jones” (serie på Netflix) innan jag började läsa.

Jag tycker om språket och miljöbeskrivningarna i ”Rökridå”. Den tar även upp olika aspekter av småstadsproblematik samt hur det kan vara att återvända/göra upp med sitt ursprung. Både det och grundhistorien var spännande att läsa.

Det är en mörk berättelse med få ljuspunkter men den fångar och jag ville hela tiden veta hur allt skulle sluta. Min enda kritik är att jag tycker att vissa lösningar eventuellt var lite långsökta men det är definitivt en bok som ger mersmak. Hoppas att Krysten Ritter kommer att skriva mer.

Är ni nyfikna på vad andra tycker om boken? Några av de som skrivit om den är dessa: Just nu – just här, Boktokig, Fiktiviteter och Johannas Deckarhörna.

Utkom: 2018
Antal sidor: 305
Genre: Deckare

Nyligen läst: ”Eleanor Oliphant mår alldeles utmärkt” av Gail Honeyman

Det sägs att det är bra att tänja på sina gränser och att pröva sina fördomar – ”Eleanor Oliphant mår alldeles utmärkt” har hjälpt mig med det här. Inte själva handlingen i boken kanske…men den får mig att inse att jag haft fler fördomar än jag trott om böcker i den här genren. Ibland är det trevligt att ha fel haha.

Gail Honeyman är bosatt i Glasgow, Skottland och det här är hennes debutroman. ”Eleanor Oliphant mår alldeles utmärkt” har blivit utgiven i en mängd länder världen över och vunnit ett flertal priser. Inte illa för en debutroman eller hur?

Handling/Text från bokens baksida:
”Eleanor Oliphant har gjort det enkelt för sig. Hon klär sig i likadana kläder varje dag, äter samma mat till lunch och veckoslutet firar hon med fryst pizza och två flaskor vodka.
Eleanor Oliphant mår bra, alldeles utmärkt faktiskt. Inget saknas i hennes inrutade och välplanerade liv. Förutom precis allt…
Men så möter hon it-killen Raymond och allting förändras. Tillsammans räddar de en äldre man, Sammy, som fallit ihop på gatan, och Eleanor upplever en värme och gemenskap hon inte trodde fanns. Hon inser att hon varit en fena på att överleva, men inte har en aning om hur man lever.”

Omdöme/Tankar:
”Eleanor Oliphant mår alldeles utmärkt” är en lättläst feelgoodroman med svärta. Kan man säga så? Nåväl, det är så jag känner efter att ha läst den. Berättelsen är både rörande och underhållande. Jag blev både gripen och road. Motsägelsefullt? Kanske…men jag gillar sådana böcker.

Jag har länge varit övertygad om att feelgood inte alls min sorts böcker…men nu börjar jag vackla i mina åsikter. Det kanske är som med film – att det finns bra och dåligt inom alla genrer? Dock så tror jag att det behövs en dos allvar…något som är lite ”kantigt” i handlingen för att jag ska gilla den. Dessa krav uppfylls definitivt i ”Eleanor Oliphant mår alldeles utmärkt”.

Är ni nyfikna på vad andra tycker om boken? Några av de som skrivit om den är dessa: Breakfast Book Club, iHyllan och enligt O.

Utkom: 2017
Antal sidor: 411
Genre: Feelgood?

Att varva ner…

Jag skulle vilja lära mig att meditera men vet inte riktigt hur. Det är i alla fall ingenting man lär sig hur lätt som helst. Kanske beror det på hur man är som person?

För några år sedan så gick jag en kurs men det funkade sådär. Det kan ju hända att kursen var för kort, att jag var i fel sinnesstämning osv. inte vet jag. Sannolikt så krävs det en hel del träning.

Härom veckan hittade jag ett filmklipp av Henrik Ståhl som han lagt upp på Instagram. Det är både roligt och träffsäkert! Han har ju helt fel inställning…men igenkänningsfaktorn är hög (för mig iaf):

Meditationskurs…

Ett inlägg delat av Henrik Ståhl (@kirinaja)

Nyligen läst: ”Jag ser dig” av Clare Mackintosh

Vad är det som gör att man väljer att läsa en viss bok? Beror det på handlingen, recensioner, humöret eller är det något annat? Kanske är det en mängd faktorer som spelar in. När det gäller ”Jag ser dig” av Clare Mackintosh så måste jag erkänna att det var de läckra färgerna i omslaget som först väckte min nyfikenhet. Kalla mig ytlig…men så var det. Det som fick mig att låna med mig den hem var dock att en bekant rekommenderade boken.

Clare Mackintosh är en brittisk författare med yrkesmässig bakgrund inom polisen. Det känns ju som ett plus eftersom hon skriver kriminalromaner. Hennes debutroman ”Jag lät dig gå” och vann bl a Theakston’s Old Peculier Crime Novel of the Year 2016. ”Jag ser dig” är Mackintosh andra roman.

Handling/Text från bokens baksida:
”En dag upptäcker Zoe Walker av en slump ett foto på sig själv bland småannonserna i en Londontidning. Utan förklaring, det enda som finns är en hänvisning till en hemsida: findtheone.com, ett grynigt svartvitt foto och texten `Gift kvinna söker diskreta tillfälliga förbindelser. Sms:a ANGEL till 69998 för bilder.´
Zoe visar upp annonsen för sin familj, men de är övertygade om att personen på fotot bara är någon som liknar henne. Kort därpå finns en ny annons på samma plats i tidningen med en bild av en annan kvinna. Och dagen därpå ytterligare en.
Är allt bara ett underligt sammanträffande? Eller är det någon som håller koll på de här kvinnorna?
Zoe är fast besluten att ta reda på sanningen bakom bilderna. När en av kvinnorna hittas död övergår det hela från att vara ett märkligt mysterium till att bli väldigt obehagligt.”

Omdöme/Tankar:
”Jag ser dig” är en lättläst psykologisk thriller med välskrivna miljöskildringar. Jag gillar att boken berör ämnen som i hög grad ligger i tiden och att inget känns förutsägbart.

Det tog ett tag innan jag fastnade för den här boken och jag upplever att den har en relativt lång startsträcka innan det blir riktigt spännande. Jag kan inte bestämma mig för om det är en nackdel eller ej. Kanske är det nödvändigt för att bygga upp stämningen inför slutet? I vilket fall som helst så måste det ju ha varit något som fick mig att läsa vidare eller hur?

Om ni vill läsa fler omdömen/recensioner så kan jag tipsa om t ex: Boklysten, Bokraden, Mysterierna… och Marie i Skrifvarstugan.

Utkom: 2017
Antal sidor: 427
Genre: Thriller

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara