Böcker

Änkan av Fiona Barton

Det här är perfekt läsning för dig som vill ha en riktig bladvändare!

Engelska Fiona Barton har en gedigen journalistisk bakgrund och har t ex varit skribent på Daily Mail, nyhetsredaktör på Daily Telegraph samt chefredaktör på Mail on Sunday. Detta ökar trovärdigheten i hennes skildring av mediavärlden. ”Änkan” är hennes debutroman och jag hoppas att hon kommer att skriva fler böcker.

Handling/Text från bokens baksida:
”Vi har sett honom stirra på oss från löpsedlarna – monstret, mannen som har anklagats för ett fruktansvärt brott. Men hon då? Kvinnan som står vid hans sida. Hur mycket vet hon?
Jean Taylors liv var behagligt alldagligt. Hennes man Glen var den enda hon någonsin älskat, mannen med stor M. Men allt förändrades när han förvandlades till den anklagade, till odjuret på tidningarnas förstasidor. Jean var plötsligt gift med en man som i andras ögon var kapabel till obeskrivlig ondska.
Är hon medskyldig? Eller är hon den hunsade eller den ovetande hustrun? Är Glen överhuvudtaget skyldig till brottet som alla tror att han har begått?
Nu är Glen död, och Jean Taylor är för första gången ensam. Det är fritt fram att avslöja hela historien, och hon tänker berätta allt hon vet.”

Omdöme/Tankar:
”Änkan” av Fiona Barton är kapitelindelad och i varje kapitel möter vi (med några undantag) antingen änkan, kriminalkommissarien eller reportern (som lyckats få en intervju med Jean). Det kanske låter förvirrande men är det inte. Det är intressant med olika synvinklar.

Det här är en skickligt uppbyggd bok och som läsare känner jag mig osäker in i det sista på vem som är skyldig. Detta gör att ni som uppskattade böcker som ”Mörka platser” av Gillian Flynn eller ”Kvinnan på tåget” av Paula Hawkins säkert tycker om den här också.

Om ni vill läsa recensioner så kan jag tipsa om t ex: Johannas deckarhörna, Bokstugan och Bloggbohemen.

vaclav-lenaVaclav & Lena av Haley Tanner

Tänk vad fascinerande det är med böcker och läsning! Ibland måste man ”kämpa” för att komma in i en bok för att sedan, förhoppningsvis, förstå kvaliteterna. Andra gånger så räcker det med att läsa en sida innan varningsklockorna börjar ringa och man tvingas lägga ifrån sig verket. När det gäller ”Vaclav & Lena” så förstod jag snabbt vilket litet guldkorn den här boken är.

Vi börjar med författarinnan som skapat denna roman. Haley Tanner lever och arbetar i Brooklyn, New York. ”Vaclav & Lena” är hennes debut och enligt hennes hemsida så arbetar hon för närvarande på sin andra roman. Den ser jag verkligen framemot!

Handling/Text från bokens baksida:
”Vaclav och Lena träffas som sjuåringar i en Engelska för invandrare-klass i Brooklyn, två ryska immigrantbarn som omgående bestämmer sig för varandra.
Vaclav är lillgammal och verbal medan Lena, som lever i misär, söker trygghet i hans kärlek och i hans högljudda, varma hem. Vaclav ser framför sig hur deras gemensamma liv vecklar ut sig som en saga.
Men Lenas liv är svartare än Vaclav vet, och en dag kommer hon inte till skolan. Hon har försvunnit ur Vaclavs liv, men under de följande sju åren säger han godnatt till Lena varje kväll utan undantag, och undrar om hon gör samma sak någon annanstans. Kvällen innan Lenas sjuttonårsdag får han svaret.”

Omdöme/Tankar:
Anette som skapat bloggen Feelgoodbiblioteket beskriver ”Vaclav & Lena” som feelgood med svärta och det är verkligen en riktigt bra beskrivning!

När jag läste den här romanen så kände jag mig stundtals road och stundtals sorgsen. Det var länge sedan jag ville vika hundöron i en bok och komma ihåg vissa formuleringar men så var fallet med den här boken. Vaclav och Lenas kärlek är både ljuvlig och smärtsam. Läsaren förstår eller anar hur svårt Lena har det medan Vaclav tycks aningslös (det dröjer flera år innan det går upp för honom – eller förtränger han alla varningsklockor?). Språket är målande och handlingen engagerar.

Sagt om ”Vaclav & Lena”:
”Romeo och Julia i Brighton Beach” – Financial Times
”Vi rekommenderar den verkligen … Tanners fängslande debutroman är en kärlekshistoria med en ovanlig oskuldsfullhet och intensitet, och ett spännande, litterärt verk som är svårt att lägga ifrån sig.” – Library Journal

Läs gärna andra bloggares omdömen som t ex: Feelgoodbiblioteket, Beas bokhylla och Kafka på jobbet.

Wink Poppy Midnight av April Genevieve Tucholke

April Genevieve Tucholke är en ny bekantskap för mig och efter att ha läst ”Wink Poppy Midnight” har min nyfikenhet definitivt väckts. Hon har även skrivit ”Between the Devil and the Deep Blue Sea”, ”Slasher Girls & Monster Boys” samt ”Between the Spark and the Burn” och har blivit publicerad i sammanlagt tretton länder. Vad jag kan förstå så är ”Wink Poppy Midnight” den första av hennes böcker som getts ut på svenska.

Handling/Förlagets beskrivning:
”Wink Bell är en rödhårig och tovig sagoberättare. Hon bor utanför stan med en hel drös syskon och en mamma som är spåkvinna. Ingen i skolan ger sig på något av syskonen Bell. De är en sort för sig, de gråter inte, de låter sig inte tryckas ner.

Poppy är skolans manipulativa och grymma drottning. Hennes enda svaghet och stora hemlighet är Leaf, Winks äldre bror, som hon är galet förälskad i. Han struntar totalt i henne vad hon än säger eller gör. Då går Poppy raka vägen hem till sin granne …

Midnight Hunt som har varit kär i henne i åratal. De ligger med varandra, Midnight fäller en tår av lycka medan Poppy rycker på axlarna och skrattar. När Midnight flyttar hoppas han få ett slut på Poppys nattliga besök.

Men det är så klart inte Midnight som bestämmer det. Vem tror han att han är? Det kan bara Poppy göra, och snart rullar en suggestiv skräckberättelse igång, ett på många sätt annorlunda triangeldrama.”

Omdöme/Tankar:
Jag gillar verkligen ”Wink Poppy Midnight” och fastnade för språket, handlingen och oförutsägbarheten i berättelsen. Det är härligt med litteratur som väcker funderingar! Gränserna mellan vem som är hjälte och vem som är skurk är suddiga precis som det kan vara i livet.

Karaktären Midnight är fascinerad av både Wink och Poppy. Jag är inte helt på det klara varför. Poppy är vacker och mystisk men hon behandlar ju honom så illa? Wink är milt uttryckt en udda person och frågan är om hon är galen o farlig eller bara annorlunda?  Wink, Poppy och Midnight är väldigt olika varandra men en sak har de gemensamt – alla tre saknar någon som stått dem nära.

Kort sagt – det här är en bra bok som jag gärna skulle vilja diskutera med någon. Vet dock inte vad jag tycker om slutet på den….

Vill du läsa vad andra skrivit om ”Wink Poppy Midnight”? Då kan jag t ex tipsa om dessa: Prickiga Paula, Annas bokblogg, Beas bokhylla och Världens bästa bok.

StalStål av Silvia Avallone

När jag hade läst ut ”Stål” av Silvia Avallone så behövde jag några dagar till att fundera över vad jag tagit del av. Det är inte en tjock bok och den är definitivt inte svårläst men innehållet gjorde intryck på mig.

Silvia Avallone är bosatt i italienska Bologna och är verksam som performanceartist och poet. ”Stål” är hennes debutroman och den väckte stor uppmärksamhet i hemlandet när den kom ut. Boken har blivit en bästsäljare i bl a Frankrike, Italien och  Nederländerna. ”Stål” har nominerats till Italiens finaste litterära pris, Premio Strega.

Handling/Text från bokens baksida:
”  De bästa vännerna Anna och Francesca växer upp i ett nedslitet bostadskomplex i den toskanska kuststaden Piombino. I horisonten skymtar Elba, men på Via Stalingrado är det kring stålverket livet rör sig. Flickorna är tretton år, på väg att ta steget in i vuxenvärlden och är heta föremål för männens och pojkarnas blickar. De är prinsessor i ett fallfärdigt kungadöme och drömmer om ett liv tillsammans långt borta från föräldrarna och stålverket. Anna har stora planer för sitt liv, hon ska läsa vidare och bli domare eller politiker. Francesca drömmer om att bli velina, att jobba på tv eller bli modell.
Stål är en gripande skildring av två unga flickors vänskap och hur de tillsammans möter omgivningens krav och förväntningar. Samtidigt ger romanen en storslagen nutidsbild av livet på Italiens baksida.”

Omdöme/Tankar:
Åh, det finns så mycket att känna och tänka om den här boken! ”Stål” är verkligen en bok som passar för en bokcirkel! Jag tänker inte trötta ut er med alla funderingar jag har utan ska försöka begränsa mig. Det här är en väldigt bra bok tycker jag men det finns några saker som skaver lite.

Vi börjar med berömmet. Jag är väldigt förtjust i språket och miljöskildringarna gör att det känns som om man är på plats i bostadskomplexet, på stranden, i stålverket och i flickornas hem. Avallone låter oss möta en rad olika människor och det är en hård miljö som de vistas i. Beskrivningarna av fattigdomen, hettan och det hårde arbetet på stålverket känns nästan fysisk. Jag grips av Anna och Francescas vänskap och engageras av eländet som finns omkring dem. ”Stål” är en bok som kommer att finnas i mina tankar ett bra tag.

Så vad är det då som skaver? Som gör mig lite fundersam? Ja, jag störde mig faktiskt på att en så stor del av boken är så fokuserad på flickornas kroppar, deras förhållande till dem och framförallt männens besatthet. Det finns säkert en bakomliggande mening med skildringarna men tja…jag tycker att det blev lite för mycket av det. Jag förstår att boken vill skildra hur det är att varken vara barn eller en vuxen kvinna, hur Anna och Francesca märker att de kan använda sin skönhet till att få som de vill osv. men det är tydligt ändå…

Jag gjorde misstaget och började läsa om vad andra skrivit om ”Stål”. Även om jag kanske inte instämmer i varenda mening jag läst så känner jag att andra satt ord på vad jag tänker om boken på ett bättre sätt än vad jag kan (orkar?) . Om ni vill läsa recensioner så kan jag tipsa om t ex: DN, Feministbiblioteket, Kulturbloggen, Annika Koldenius, Bokism och Bokstugan.

skumtimmenSkumtimmen av Johan Theorin

Det här är Johan Theorins debutbok och den utgavs 2007. Han har även skrivit böcker som ”Nattfåk” och ”Blodläge”. Theorins berättelser utspelar sig till stor del på norra Öland och han skriver följande på sin hemsida: ”Målet är att skriva en roman för varje öländsk årstid – en Ölandskvartett där vädret och stämningarna i landskapet påverkar personerna i berättelsen”.

Skumtimmen” har filmatiserats och visades på svenska biografer 2013. Filmen är regisserad av Daniel Alfredson och karaktärerna spelas bl a av Lena Endre, Tord Peterson och Johan Sundlöf.

Handling/Text från bokens baksida:
”En dimmig sensommardag i början av sjuttiotalet försvinner en liten pojke på norra Öland utan några som helst spår. I dagar och veckor letar familjen, polisen och frivilliga efter honom. Mer än tjugo år senare får pojkens mor Julia ett oväntat samtal från sin far, sjökaptenen Gerlof Davidsson. Han har fått ett brev utan avsändare med posten, innehållandes en liten pojkes sandal.
Julia återvänder motvilligt till barndomens ö och sin åldrige far. Först nu får hon höra talas om en mytomspunnen ölänning, Nils Kant, som en gång satte skräck i en hel bygd. Han är död och begraven sedan länge, långt innan Julias pojke försvann. Men kan han ändå ha något att göra med Julias sons försvinnande?  Är det han man sett vandra på det öländska Alvaret i skymningen, i skumtimmen?”

Omdöme/Tankar:
Jag har inte så mycket att säga om den här boken. Den är spännande men efter att ha läst Gillian Flynns böcker så kanske jag har blivit lite bortskämd. ”Skumtimmen” är en bra bok men den griper inte tag i mig lika mycket som t ex ”Mörka platser” (av Flynn). Nåväl.

Vad gillar jag med Theorins bok? Han är verkligen skicklig på att skildra miljöer och stämningar. Jag kan nästan se Alvaret framför mig när jag läser och Julias sorg är väldigt fint beskriven. Ett annat plus är att jag fortsätter att undra vad som egentligen hände lille Jens. Om jag ska vara lite grinig/kritisk så tyckte jag att boken var lite seg ibland och känner nog att vissa beskrivningar hade kunnat kortas ned. Sedan kommer vi till slutet. Det var oväntat och det gillar jag men…var det trovärdigt? Jag vet inte…

Jag har bara läst två böcker av Theorin och det är ”Skumtimmen” och ”Sankta Psyko”. Nu slår det mig att jag läst första och sista boken i Johan Theorins kvartett och jag hoppas att det inte är en nackdel. Det borde inte vara det eftersom det är olika personer i alla böckerna. Jag uppskattade ”Skumtimmen” men fångades mer av ”Sankta Psyko”. Vill jag läsa fler böcker av Theorin? Absolut.

flynn_gone_girlGone girl av Gillian Flynn

Vad härligt det är att sträckläsa en riktigt bra och engagerande bok!

Innan jag började läsa Gillian Flynns ”Gone Girl” så tvekade jag faktiskt lite och funderade på om det skulle bli jobbigt att ta sig igenom en bok på 560 sidor. Nu, när den är utläst, kan jag meddela att det gick hur lätt som helst! ”Gone Girl” är Gillian Flynns tredje bok på svenska och det känns faktiskt frustrerande att jag  läst alla böcker som getts ut i Sverige. När kommer nästa tro??

Filmatiseringen av ”Gone Girl” hade premiär 2014 med David Fincher som regissör. Han har bl a skapat filmer som ”Fight Club”, ”Seven” och ”The Girl with the Dragon Tattoo”.  Den manliga huvudrollen innehas av Ben Affleck och den kvinnliga av Rosamund Pike.

Handling/Text från bokens baksida:
”Nick och Amy Dunne är paret som har allt. De är charmiga, smarta och framgångsrika. Efter några hektiska år i New York slår de sig ner i en liten småstad i Missouri. Men den nya tillvaron blir inte som de tänkt sig och snart avlöser grälen varandra.
På morgonen till deras femte bröllopsdag är Amy plötsligt försvunnen. I parets villa finns tydliga spår av våldsam strid. Misstankar faller snabbt på Nick, som bedyrar sin oskuld och gör vad han kan för att få polis och media på andra spår. Amys dagbok ger dock en bild av Nick som är allt annat än sympatisk. Men är han verkligen en mördare? Å andra sidan: Om han är oskyldig, var är Amy?”

Omdöme/Tankar:
Jag tycker att det är lite knepigt att ge ett omdöme utan att avslöja för mycket och det gäller nästan särskilt Gillian Flynns romaner. Nu har jag läst tre böcker av henne och allihop innehåller rejäla tvistar/överraskningar vilket definitivt bidrar till min förtjusning!

”Gone Girl” kan placeras i flera genrer anser jag och den kan kallas både kriminalroman, samtidsskildring, psykologisk thriller och äktenskapsskildring. Boken är spännande, otäck, välskriven och Flynn är bra på att göra läsaren osäker. Man kan aldrig vara säker på vem som är den sympatiska/sympatiske hjältinnan/hjälten och handlingen kan, som sagt, kastas omkull när som helst.

Om jag ska vara lite kritisk så får jag erkänna att jag stundtals funderade på om allt i boken var realistiskt eller ej. Jag kan inte riktigt avgöra det så det får ni avgöra själva. När jag googlade fann jag artiklar som kritiserade Flynns sätt att skildra kvinnor. Jag är inte säker på att jag instämmer i det jag läste. Är det nödvändigtvis fel att emellanåt beskriva kvinnor som är ”onda”? I Flynns ”Mörka platser” möter vi en huvudperson som är rättså osympatisk (till att börja med iaf) men jag tyckte att det kändes befriande! Jag vill möta alla sorters människor när jag läser, oavsett om det är kvinnor eller män. Huvudsaken är väl att personporträtten är nyanserade – eller?

Gillian Flynns böcker är väldigt populära så det är lätt att hitta recensioner på nätet.Vill ni läsa vad andra skrivit om ”Gone Girl” så kan ni följa dessa länkar: Bokhora, SvD Kultur, Fridas bokhylla och Tidningen Kulturen.

vass-egg_Vass egg av Gillian Flynn

Vass egg” är Gillian Flynns debutroman och dess originaltitel är: ”Sharp Objects”.

När ”Vass egg” släpptes i USA placerade den sig på New York Times bestsellerlistas första plats och låg kvar där åtta veckor i rad. Jag vet inte om boken säljer bra i Sverige eller ej, men jag har fått intrycket (efter att ha besökt ett flertal bokbloggar) att Flynn är väldigt populär här också.

Handling/Text från bokens baksida:
”Journalisten Camille Preaker skickas på uppdrag till sin hemstad i Missouri där ett mord på en liten flicka har begåtts. Medan hon är där mördas ännu en flicka. Det visar sig att morden har kopplingar till hennes egen komplicerade barndom.”

Omdöme/Tankar:
”Vass egg” är spännande, innehåller intressanta karaktärer och precis som i ”Mörka platser” så får läsaren lära känna en trasig huvudperson (här med ett rätt så otäckt självskadebeteende) som har komplicerade familjerelationer.

Jag tycker absolut att det här är en bra bok men jag känner tyvärr att jag inte kan ge den en rättvis bedömning.  Varför? Den dåliga översättningen! Det är konstiga syftningsfel, ord som jag tvivlar finns på svenska, märkliga meningsbyggnader osv. Då och då får jag en känsla av att ordföljden i vissa meningar är engelsk (men jag kan ha fel…min engelska är kanske inte tillräckligt bra för att avgöra detta). Jag brukar inte tänka på sånt här när jag läser men den här gången så hakade jag upp mig hela tiden. Det skaver och förstör en hel del!

Om du blir sugen på att läsa ”Vass egg” och är bra på engelska – läs den på originalspråket istället! Annars så rekommenderar jag dig att leta upp Modernistas nyutgåva och översättning.

9789187319402_200Mörka platser av Gillian Flynn

Redan när jag läst den första sidan i ”Mörka platser” så visste jag att jag hade en härlig läsupplevelse framför mig. Boken inleds med att huvudpersonen presenteras och språket sätter verkligen tonen. För att ni ska förstå vad jag menar så jag skrivit av ett sammandrag av första sidan:

”Det finns en elakhet inom mig, verklig som ett kroppsligt organ…//…Jag har aldrig varit en snäll liten flicka, och jag blev bara värre efter morden…//… Jag var inget gulligt litet barn och jag har växt upp till en mycket otrevlig vuxen. Rita min själ och det blir en trasselsudd med huggtänder”.

Författarinnan Gillian Flynn är uppväxt i Kansas City, Missouri, så man kan tänka sig att hon hämtat inspiration från verkliga miljöer. Hon debuterade med boken ”Sharp Objects” (på svenska ”Vass egg”) som blev den första att vinna CWA Dagger-priser samma år. Hennes tredje bok ”Gone Girl” låg på första plats, åtta veckor i rad på New York Times bestsellerlista.

Så vad handlar ”Mörka platser” om? Jag har gjort det lätt för mig (som jag brukar) och skrivit av baksidestexten.

Handling/Text från bokens baksida:
”Libby Day var bara sju år när hennes mamma och två systrar mördades i det som kom att kallas Satansoffret i Kinnakee. Medan hennes familj låg döende flydde Libby från deras lilla bondgård och ut i den stränga vinterkylan. Hon överlevde – och vittnade om hur hennes femtonårige bror Ben var den skyldige.
Tjugofem år senare spårar en grupp påstridiga privatspanare upp Libby i hopp om att hitta bevis för att Ben är oskyldig. Ben sitter fortfarande i fängelse och Libby lever på smulorna från en fond, upprättad av välgörare som sedan länge glömt bort henne. Libby ser en chans att tjäna en hacka på sin tragedi. Mot en summa pengar tar hon kontakt med dem som var involverade den där gången. Kanske ska det visa sig att hennes vittnesmål inte var så vattentätt trots allt.
Libbys efterforskningar tar henne från sjaskiga strippklubbar i Missouri till övergivna turiststäder i Oklahoma, och undan för undan börjar den ohyggliga sanningen uppdagas för henne. Libby är tillbaka där hon började och där hon egentligen alltid varit: På flykt från verkligheten. På flykt från en mördare.”

Omdöme/Tankar:
Ni har nog redan förstått vad jag tycker om den här boken. Och om ni inte har det – jag gillar den jättemycket. Språket, karaktärerna, miljöerna, spänningen och det faktum att man ända tills slutet undrar vem mördaren är gör att jag hade svårt att lägga ifrån mig boken. Det var länge sedan jag sträckläste en bok och det är ju härligt att få göra det ibland. Jag tycker även att berättelsens huvudperson, Libby, var ovanligt intressant och hennes utveckling bidrar också till att hålla mitt intresse uppe. Har ni blivit sugna på att läsa ”Mörka platser”? Bege er till närmsta bibliotek eller besök årets bokrea! Nu ska jag kasta mig över Gillian Flynns debutbok ”Vass egg”.

Vill du läsa vad andra tycker om ”Mörka platser”? Då kan jag t ex tipsa om Bokfetischist, DN, Swedish Zombie, PocketBlogg.se och Bokhora.

hur-man-botar-en-feministHur man botar en feminist av Nanna Johansson

Hur man botar en feminist” är Nanna Johanssons fjärde bok och gavs ut 2013.

Handling/Text från bokens baksida:
”Nanna Johansson gör sitt bästa för att passa in i det svenska samhället. Hon nätdejtar, skriver konstruktiva tips på Moderaternas hemsida och svarar på Platsbankens annonser, men hur hon än gör blir det fel. Frågan är om det är hon som borde förändras, eller det samhälle som anser att kvinnor behöver särskilda tjejpennor…//…

I sin fjärde bok Hur man botar en feminist går Nanna Johansson, med ett virrvarr av serier, collage, nedriga photoshoppningar och bildmaterial rikligt illustrerat i paint till fullständigt respektlös attack mot näthatare, främlingsfientliga och ett allt mer tröttsamt patriarkat. Resultatet blir elakare och roligare än någonsin.”

Omdöme/Tankar:
Den här gillade jag bättre och jag kan inte riktigt sätta fingret på hur detta kan komma sig. Stämmer den bättre överens med mina värderingar? Är den roligare och bättre? Jag får nog fundera lite till innan jag kan svara på det.

Slutligen – kommer jag att läsa mer av Nanna Johansson? Absolut!

valkommen till din psykosVälkommen till din psykos av Nanna Johansson

Nanna Johansson är serieskapare, krönikör och har medverkat i P3:s Tankesmedjan. Hennes verk har bl a publicerats i Sydsvenskan, Bang, Nerikes Allehanda, Gefle Dagblad och Smålandsposten. Exempel på album/böcker hon gett ut är: ”Mig blir du snart kär i” och ”Fulheten”.

Jag har följt Nanna Johanssons blogg i några år nu och väntar alltid otåligt på nästa inlägg i den. Hennes humor, lite barnsliga bilder samt värderingar får mig ofta att både skratta och tänka till.

Handling/Text från bokens baksida:
”Har ni träffat värdens sötaste viking? Är guldfisken en jävla borgare? Vilka var det egentligen som alltid sa hora? Det här är frågor som granskas under luppen i Nanna Johanssons seriealbum Välkommen till din psykos.

I ett virrvarr av collage, klassiska skämtteckningar och serier får vi följa med in i en humorvärld som oftast sparkar uppåt men som också är beredd att ta till med rejäla tjuvnyp för att plocka poäng.”

Omdöme/Tankar:
”Välkommen till din psykos” är rolig, uppkäftig (eller tyken som man säger i Göteborg) och blandar feministisk kritik med politisk satir och trams. Jag hade väldigt höga förväntningar innan jag läste det här albumet/den här boken och jag känner tyvärr inte att de uppfylldes. Visst fnissar jag ibland och nog nickar jag instämmande då och då men nja…jag vet inte. Jag tycker absolut inte att det är dåligt men inte så bra som jag hade trott heller.

HatetHatet: en bok om antifeminism av Maria Sveland

Onsdagen den 6 februari, 2013, visades Uppdrag granskning om näthat (eller kvinnohat skulle jag vilja kalla det). Programmet väckte enormt mycket uppmärksamhet och skapade så pass mycket debatt att det fortfarande finns kvar på SVT Play.

I programmet fick tittaren bland annat se och höra ett antal offentliga kvinnor läsa upp ett urval av de hot som skickats till dem. En av dessa kvinnor var författarinnan och journalisten Maria Sveland. 2007 debuterade hon skönlitterärt med ”Bitterfittan” och boken gjorde henne känd för en bredare allmänhet. Återkommande teman i hennes produktion är kön, klass och sexualitet.

”Hatet: en bok om antifeminism” kom ut strax efter Uppdrag gransknings program (snacka om timing). Jag har letat efter recensioner av boken på nätet och de är inte svåra att hitta. Oj vad folk tycker olika om ”Hatet”! Så brukar det ju vara med böcker men den här boken verkar väcka ovanligt mycket känslor.

Handling (text från bokens baksida):
”Det kom ett brev med ett dödshot. När den första rädslan lagt sig gör sig vreden startklar och ett skrivande tar vid. Hatet. En bok om antifeminism är en berättelse om ett Sverige i förändring där ett nytt debattklimat sakta har vuxit fram, och där det är alltmer legitimt att avsky feminismen och dess företrädare.

Hur kommer det sig att aggressiviteten mot feminister och kvinnor ökar just nu? Vad får hatet för konsekvenser? Hur kan feministhatet förstås utifrån ett historiskt och politiskt perspektiv? Genom intervjuer, analys och kartläggning av antifeminismen visar Maria Sveland hur allvarligt läget är, både för feminister och enskilda kvinnor.

Den här boken är en larmklocka och en uppmaning till alla som säger sig stödja idén om rättvisa och mänskliga rättigheter”

Omdöme/Tankar:
”Hatet: en bok om antifeminism” är bara 175 sidor men jag behövde ändå tid på mig för att läsa ut den. Varje kapitel innehåller fakta och resonemang som väcker funderingar och känslor inom mig. Jag vill diskutera allt i boken och därför tror jag att den skulle passa bra i en bokcirkel! Är boken bra eller dålig? Det kan jag inte svara på. Jag är för dåligt insatt för att veta om allt som står i ”Hatet” stämmer men gör det det…ja då är det illa.

CirkelnCirkeln av Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg

Cirkeln” av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren kom ut 2011 och blev (som jag upplevde det) genast hyllad av både tidningsrecensenter och bloggare. Jag tvivlar på att jag läst ett enda negativt omdöme! Det har gjort mig både nyfiken och lite avvaktande (superhajpade böcker, album och filmer brukar få mig att känna så).

Boken är en ungdomsroman och det hejdade mig faktiskt också en aning från att springa iväg till närmaste bibliotek eller från att beställa hem den. Kan en trettiplussare läsa en roman skriven för ungdomar och bli engagerad? Svaret är definitivt ja!

Mats Strandberg har tidigare skrivit böcker som ”Jaktsäsong”, ”Bekantas bekanta” och ”Halva liv” men det här är hans första ungdomsbok. Sara Bergmark Elfgren är manusförfattare och ”Cirkeln” är hennes bokdebut. Det här är den första romanen i en trilogi bestående av ”Cirkeln”, ”Eld” (som kom ut 2012) och ”Nyckeln” som ges ut i november 2013.

Handling (text från bokens baksida):
”Apokalypsen börjar i Bergslagen.

Engelsfors. Vackert namn, risig stad. Omgiven av djupa skogar där människor ofta går vilse och försvinner. En natt då månen färgats mystiskt röd förs sex tonårstjejer till den nedlagda folkparken. De har inget gemensamt. De vet inte hur de kommit dit eller varför de är där, men utan varandra kommer de inte att överleva.”

Omdöme/Tankar:
Jag är faktiskt lite överraskad – jag trodde inte att jag skulle instämma i hyllningarna men det gör jag. ”Cirkeln” är en lättläst, spännande och välskriven bok som fick mig att sträckläsa i flera dagar! Det var länge sedan en bok hade den effekten på mig. Jag kan absolut förstå varför den blivit så populär och boken är fylld av händelser, känslor, miljöer och personer som många läsare bör kunna relatera till på ett eller annat sätt. Det är sannolikt en av anledningarna till att ”Cirkeln” blivit så omtyckt. Det kändes realistiskt att gruppen var så dysfunktionell till att börja med (SPOILER) eftersom tjejerna är så olika varandra. Jag kommer definitivt att läsa del två och tre i trilogin!

Vill du läsa andras omdömen? Det skrevs en hel del om ”Cirkeln” när den kom ut så det är väldigt lätt att hitta! Exempel på synpunkter/recensioner hittar du härhärhär och här.

Konsten att vara kvinna av Caitlin MoranKonsten att vara kvinna av Caitlin Moran

Konsten att vara kvinna” av Caitlin Moran var en av de mest omtalade böckerna i media under 2012 och det (plus bokens handling såklart) gjorde mig både nyfiken och väldigt förväntansfull. Jag köpte mitt exemplar av boken på Bokmässan i Göteborg men av olika anledningar så dröjde det innan jag läste den.

Caitlin Moran är en brittisk journalist, krönikor samt tv-kritiker och ”Konsten att vara kvinna” väckte stor uppmärksamhet när den utgavs i England. Enligt Wikipedia var en av målsättningarna med boken att skapa en humoristisk uppdatering av Germaine Greers feministiska klassiker ”Den kvinnliga eunucken” från 1970. Jag har inte läst Greers bok så jag kan inte uttala mig om huruvida Moran lyckats eller ej.

Handling (text från bokens baksida):
”Det har aldrig varit lättare att vara kvinna. Vi har rösträtt och p-piller och vi har inte blivit brända som häxor sedan 1700-talet. Men det återstår några små frågor…

Varför måste vi ta bort allt hår på kroppen? Varför är bh:n så obekväm? Och varför frågar alla när man ska skaffa barn?

Boken börjar på Caitlin Morans bedrövliga 13-årsdag (hon väger 80 kilo, har inga vänner och pojkar kastar grus efter henne) och fortsätter genom tonårstiden, till arbetsplatser och strippklubbar, genom kärlek, övervikt, abort, shopping och moderskap. Det är som att få förtroenden från en god vän – ocensurerat, ärligt och fruktansvärt roligt.

Konsten att vara kvinna är ett självbiografiskt, feministiskt manifest.”

Omdöme/Tankar:
Levde boken upp till mina förväntningar? Både ja och nej. Den är väldigt underhållande och tänkvärd men jag tycker nog att vissa av recensenterna som citeras på omslaget överdriver lite. Även om Morans text får mig att fnissa flera gånger så håller jag inte med om att hon är ”avgrundsrolig” men smaken är som baken. Jag håller inte med Moran i allt hon skriver men det gör inte så mycket. Situationen i England och i Sverige är ju inte likadan.

Kajsa Bergström på Expressen skriver så här om ”Konsten att vara kvinna”: ”Roligt, smart och fullständigt utmattande, som en påträngande storasyster i litterär form. En handbok för alla kön och åldrar, men också en inblick i den brittiska musikjournalistikens sägenomspunna värld”. Det tycker jag är en bra beskrivning!  Vill du läsa mer om ”Konsten att vara kvinna”? Jag kan i så fall tipsa om Carina Burmans recension i SvD, Eva-Lotta Hulténs i GP samt Beroende av böckers recension (men det finns många, många fler).

Som blivande bibliotekarie känner jag mig nästan tvungen att ge er följande citat från Caitlin Moran! Jag tycker att det här är en underbar beskrivning av bibliotek:

”A library in the middle of a community is a cross between an emergency exit, a life-raft and a festival. They are cathedrals of the mind; hospitals of the soul; theme parks of the imagination. On a cold rainy island, they are the only sheltered public spaces where you are not a consumer, but a citizen instead”.

Sankta PsykoSankta Psyko av Johan Theorin

Sankta Psyko” av Johan Theorin väckte en hel del funderingar hos mig och det är svårt att få in alla i ett blogginlägg. Antingen så får jag skriva två eller så får jag utöka det här inlägget så småningom. Jag vill inte avslöja för mycket om ”Sankta Psyko” eftersom själva drivet (som jag ser det) i handlingen till stor del bygger på hemligheter.

Handling (text från bokens baksida):
”Till en stad på svenska västkusten kommer den 29-årige Jan Hauger för ett vikariat som förskolelärare.
Men Gläntan är ingen vanlig förskola. Den ligger invid muren till Sankta Patricias regionklinik – med öknamnet Sankta Psyko – ett säkerhetsklassat sjukhus där psykiskt störda våldsbrottslingar tvångsvårdas. På Gläntan vistas barnen för att behålla kontakten med de inspärrade föräldrarna. En av Jans uppgifter är att eskortera barnen genom den källargång som förbinder förskolan med kliniken.
Jan är en duktig pedagog men förtiger också saker, som varför han så gärna ville ha tjänsten på Sankta Psyko. Och vad som egentligen hände flera år tidigare när han gick ut i skogen med en dagisgrupp – och kom tillbaka med ett barn för lite.”

Omdöme/Tankar:
I vilken genre ska man placera den här boken? Efter att ha googlat lite så hittar jag benämningar som spänningsroman, psykologisk rysare och nutidsdrama. Jag tycker nog att alla stämmer. Jag sträckläste ”Sankta Psyko” och det beror nog både på handlingen och språket. Boken är knappt 400 sidor lång och jag läste ut den ganska så snabbt. Det är härligt att fångas av en bok och jag hade svårt att lägga ifrån mig den. Jag tycker att bokens största styrkor är dels hemligheterna som alla karaktärer tycks ha (det fick mig att hela tiden undra vad som skulle hända härnäst) och dels beskrivningen av huvudpersonen Jan Hauger. Ska man tycka om honom eller inte? Nu låter det kanske som att det här är den bästa boken jag någonsin läst – det är den inte men letar du efter en riktig bladvändare så rekommenderar jag ”Sankta Psyko”. Jag kommer definitivt att läsa fler av Johan Theorins böcker

Fler omdömen om boken hittar ni t ex hos Pocketlover, Deckarhuset och hos Bokmalen.

juliet-nakedJuliet, Naked av Nick Hornby

Nick Hornby är en brittisk författare och journalist som bland annat skrivit böcker som ”High Fidelity”, ”Fever Pitch”, ”Om en pojke” och ”31 låtar”. ”High Fidelity” läste jag för evigheter sedan och jag minna att jag tyckte om den. ”31 låtar” står oläst i bokhyllan men någon dag ska jag ta mig an den. Jag hittade en artikel där skribenten kallade Nick Hornby för den främste, litteräre skildraren av manliga nördar och kanske stämmer det. Tyvärr har jag nog läst för få av hans verk för att kunna uttala mig. I en annan text placerades Hornbys böcker i en genre som jag aldrig hört talas om förut: lad lit. Det är tydligen den manliga motsvarigheten till chick lit. Intressant! Om du vill fördjupa dig i ämnet lad lit så rekommenderar jag dig att läsa här.

Handling (text från bokens baksida):
”Duncan Thomson har ett stort intresse i livet: Tucker Crowe och hans musik. All ledig tid ägnas åt en hemsida till idolens ära, trots att det är över tjugo år sedan Crowe tystnade. En mystisk incident på en herrtoalett satte punkt för ett, i Duncans ögon, genialisk musikliv.
Annie längtar efter barn och familjeliv. Men efter femton år med Duncan börjar hon tvivla. De bor i ett litet engelskt kustsamhälle och livet tycks lika händelselöst som staden. Tills Duncan gör en bekännelse…
Skivbolaget släpper en ny version av Crowes mest kända album. Efter en kritisk recension på hemsidan får Annie kontakt med idolen själv. Det blir inledningen på en alltmer förtrolig mejlväxling. Och snart börjar Annie ana orsaken till Crowes långa tystnad.”

Tankar/Omdöme:
Jag kan inte bestämma mig för vad jag tycker om den här boken. Lite trist eller annorlunda och trivsam? Det lutar nog mest åt det sistnämnda. Språket är lättillgängligt och slutet otippat. I recensionerna jag läst om ”Juliet, Naked” så får jag intrycket av att det bara skulle finnas manliga nördar (eller att nörderi skulle vara typiskt manligt) och det vet jag inte om jag håller med om. Därför skulle det vara roligt att läsa en bok om en kvinna med ett stort intresse/en besatthet för något.  Om jag rekommenderar ”Juliet, Naked” av Nick Hornby? Jo, det gör jag väl. Det är trivsam läsning men jag blir inte uppslukad.

Askungar_Kristina Ohlsson

Askungar av Kristina Ohlsson

Askungar” av Kristina Ohlsson. Det är hennes debutroman och den första i serien om Fredrika Bergman och hennes kollegor. Resterande böcker heter (i ordningsföljd): ”Tusenskönor”, ”Änglavakter”, ”Paradisoffer” och ”Davidsstjärnor”.

Handling:
”En liten flicka försvinner från ett x2000-tåg som just rullat in på Centralen i Stockholm. Flickans pappa blir snabbt misstänkt och alla resurser läggs på att lokalisera honom.
I en annan del av Sverige lever en ung kvinna gömd, rädd för att en dag återfinnas av mannen som hon först trodde var den prins och befriare som hon sedan barnsben väntat på. Hon vet bättre än någon annan varför flickan är försvunnen, och än en gång förbereder hon sig för flykt.

Polisutredningen leds av den legendariske kommissarien Alex Recht. Vid hans sida finns den ivrige kriminalinspektören Peder Rydh. Och inte minst den civilanställda utredaren Fredrika Bergman, hon som skulle bli violinist men istället hamnade inom polisen och som tvingas kämpa i motvind när hon vill leda bort utredningen från det spår man först slagit in på.

Samtidigt växer fallet och kantas av utstuderad ondska. Utredningsgruppen måste snabbt komma upp i gärningsmannens tempo innan ytterligare liv går förlorade. Hur mycket tid har de egentligen på sig innan han gör sitt nästa drag? Och vem är kvinnan som likt en skugga figurerar i utredningens utkant? Är det henne man måste finna för att få den sista pusselbiten att falla på plats?”

Tankar/Omdöme:
Det här är en riktigt bra deckare och jag vill definitivt läsa resterande böcker om Fredrika Bergman! ”Askungar” är välskriven och växlar skickligt mellan utredare, mördare samt medbrottslingar. Jag tycker att Ohlsson lyckats hålla kvar spänningen hela tiden och jag inbillar mig att handlingen är trovärdig (för det mesta iaf). Det var länge sedan jag sträckläste en bok och ”Askungar” ger (som sagt) mersmak.

En dag av David NichollsEn dag av David Nicholls

Det här är en bok som hyllas från alla håll och kanter och det känns nästan onödigt att recensera den när så många redan skrivit välformulerade omdömen! Både litteraturbloggar och tidningsrecensenter verkar överens och det är ju rätt så imponerande!

Förlaget har valt att fylla de två första sidorna i boken med citat (i fetstil) från entusiastiska recensenter och det störde mig lite – jag vill helst bilda mig en egen uppfattning (så gott det går iallafall)! Det är så himla lätt att få för höga förväntningar och att sedan bli besviken när något hypas (skriver man kanske hajpas på svenska?) så mycket! När det gäller En dag av David Nicholls så måste jag sälla mig till hyllningskören! Åh, vad jag tycker om den här boken!

I höst (2011) är det premiär för filmatiseringen av En dag och jag kan inte bestämma mig för om jag ska se filmen eller inte. Jag vill liksom behålla min bild av till exempel karaktärerna.  Huvudpersonerna ska spelas av Anne Hathaway och Jim Sturgess och tjaa vad tycker jag om det? Sturgess vet jag knappt vem det är och Hathaway är ju en bra skådespelerska men jag kan inte riktigt se Emma i henne. Nåväl, vi får väl se helt enkelt.

Handling/Text från bokens baksida:
Du kan leva hela ditt liv utan att inse att det du letar efter finns rakt framför dig.
15 juli 1988. Emma och Dexter tillbringar en natt tillsammans efter examen på universitetet. Dagen efter måste de gå skilda vägar. Men var kommer de att vara den 15 juli året därpå? Och alla år som följer?”

Det är ju en ganska så sparsmakad beskrivning eller hur? Vill ni läsa mer uttömmande redogörelser så kan jag tipsa om följande bloggar: Bokhora, Bokläsardagbok, Dantes bibliotek och Bokgalleriet.  Jag försökte hitta negativa recensioner för att skapa lite balans men har faktiskt inte lyckats hitta en enda.

Omdöme/Tankar:
En dag är en romantisk, välskriven bok med en handling som engagerar (ska de få varandra? när ska de fatta att de är perfekta för varandra?). När jag läste den så kände jag att jag faktiskt brydde mig om huvudpersonerna! Det var en trevlig upplevelse.

Jag ska inte avslöja hur boken slutar men det blev inte som jag hade föreställt mig! Det känns bra att jag blev överraskad men samtidigt så stör det mig. Innan jag började läsa boken så var jag lite tveksam till bokens upplägg – att vi får möta huvudpersonerna den 15 juli år efter år. Jag trodde att det skulle bli konstigt och osammanhängande men jag hade fel. Det är ett smart drag av David Nicholls att välja det upplägget eftersom det underlättar skildringen av hur personerna utvecklas och av vad som händer i samhället under årens gång.

Jag är jättenyfiken på Nicholls andra böcker men kan de mäta sig med En dag? Paulina Helgeson på SvD har skrivit en fin recension och jag tänkte citera avslutningen på den: ”En dag är må bra-läsning när den är som bäst – smart, underhållande och känslosam utan att vara sentimental”.

Lilla stjärnaLilla stjärna av John Ajvide Lindqvist

John Ajvide Lindqvists fjärde bok ”Lilla stjärna” är en obehaglig, blodig och välskriven bok om utanförskap och längtan efter kärlek. Inledningen är olycksbådande och ger oss en hint om vad som komma skall, eller rättare sagt att slutet på berättelsen kommer att bli våldsamt. Detta skapar en speciell stämning och gör handlingen ännu mer otäck. Jag läste någonstans att det finns planer på att filmatisera ”Lilla stjärna” och tjaa…gillar man splatter och massor med blod så gillar man nog filmen. För mig räcker det med de bilder som målas upp i mitt huvud när jag läser boken.

Handling:
”Lilla stjärna” handlar om flickorna Theres och Theresa som föds ungefär samtidigt men som har helt olika utgångspunkter och helt olika uppväxter. Theres lämnas som nyfödd att dö i skogen men hittas av den avdankade Svensktoppsstjärnan Lennart. Han upptäcker snart att hon är udda samt att hon är oerhört musikalisk och ser henne som en ny chans till berömmelse. Lennart låter henne växa upp i sin källare – gömd och totalt avskärmad från omvärlden. Theresa föds på Österyds BB och växer upp i en ganska så vanlig familj. Hennes tillvaro präglas alltmer av utanförskap och hon är en mycket ensam tjej. Så småningom upptäcker hon att hon tycker om att skriva och Internet ger henne i viss mån den gemenskap som hon saknar i vardagen. Theres och Theresa träffas när de är fjorton år och en märklig vänskap uppstår dem emellan. Tillsammans sätter de igång en serie händelser som får ett våldsamt slut.

Omdöme/Tankar:
Jag tycker att det här är en mycket läsvärd bok (även om jag tyckte att vissa avsnitt var lite väl ”kladdiga”) och jag gillade den mer än ”Människohamn”. En av anledningarna till att jag föredrar ”Lilla stjärna” är att det övernaturliga är nedtonat och att igenkänningsfaktorn är högre här. Skildringen av de utstötta tjejerna, av skolvärlden och av den gemenskap som kan hittas på Internet gör att handlingen blir ännu mer skrämmande. Vad händer om ett antal människor (med utanförskap som gemensam nämnare) förenas och bestämmer sig för att göra något åt sin situation? I den här boken får vi veta det – även om det naturligtvis är rejält tillskruvat.

Det jag gillar mest med John Ajvide Lindqvists böcker är hans personbeskrivningar och hans förmåga att måla upp skräckscenarier i det vardagliga. Jag tycker nästan att ”Lilla stjärna” blir extra otäck eftersom den handlar om barn.   I boken drivs idoldyrkan till sin spets och folkkära fenomen som Idol samt Allsång på Skansen attackeras. Det kittlar fantasin och känns som otippade inslag i en skräckbok (eller kanske inte det där om idoldyrkan men…). Vissa menar att boken har tydliga drag av människoförakt och jag vet inte om jag håller med om det eller ej. Det tål att tänkas på.

Det finns så mycket att skriva om den här boken känner jag! Det här inlägget har redan blivit långt och för att inte trötta ut er alltför mycket så tipsar jag om följande bloggar (som också recenserat ”Lilla stjärna”): Bokhora, Finpop, Boktoka, Marias bokliv och Fiktiviteter.

OrkestergravenOrkestergraven av Unni Lindell

”Orkestergraven” är skriven av norska Unni Lindell och ingår i en serie om kriminalkommissarie Cato Isaksen. Boken utkom 2006 och de föregående böckerna heter: ”Ormbäraren”, Drömfångaren”, ”Sorgmantel”, ”Nattsystern” och ”Rödluvan”. Jag tror att varje bok är fristående men det hade nog inte gjort något om jag läst de som getts ut före denna. Man får möta en hel del personer i ”Orkestergraven” och hade jag läst de tidigare böckerna så hade jag nog förstått relationerna bättre. Nåväl, man kan läsa den här boken ändå…

Efter ”Orkestergraven” har ytterligare fyra böcker med Cato Isaksen utgivits. De heter: ”Honungsfällan”, ”Mörkermannen”, ”Sockerdöden” och ”Djävulskyssen”.

Handling/Text från bokens baksida:
”Ibland måste man helt enkelt genomföra det man bestämt sig för. Inte tveka utan bara göra det. Han skulle mörda henne. Snart skulle hon vara död.
Siv Ellen Blad, tonårsmamma, postkassörska och passionerad violinist, hittas mördad en natt i början av januari. Det tar inte lång tid innan kriminalkommissarie Cato Isaksen hittar möjliga misstänkta. En utflyttad äkta man. En potentiell älskare. Och det har funnits fler män i offrets närhet, män som haft möjlighet att döda och sedan låta sig uppslukas av natten utan att bli sedda.
Men vilket är motivet? Alla uppslag tycks glida som kvicksand mellan Cato Isaksens fingrar, gång på gång hamnar han i en återvändsgränd och får börja om från början.
Och hemma väntar familjen. Hustrun Bente, deras två tonårssöner och så minstingen Georg. Sjuåringen som Cato Isaksen har med en annan kvinna. Barnet som alltid kommer i kläm, pojken med den livliga fantasin.
När Georg börjar tala om farbrorn som hämtar honom på fritids avfärdar hans far det som ännu en låtsasvän. Men så går det upp för Cato Isaksen att den farbror Georg pratar om är den mördare han letar efter.”

Omdöme/Tankar:
”Orkestergraven” är den första boken jag läser av Unni Lindell och jag kommer definitivt att läsa fler. Jag tycker att det är en välskriven kriminalroman (eller pusseldeckare som den även skulle kunna kallas) som både är spännande och lättläst. Boken skrevs 2005 och det märks bland annat på att Tsunamikatastrofen vilar som en skugga över handlingen (dels genom att den skymtar förbi i nyhetssändningar och dels genom att en av Cato Isaksens kollegor har anmälts som saknad i katastrofen). Det skapar en speciell känsla tycker jag.

På det fjärde ska det skePå det fjärde ska det ske av Kajsa Ingemarsson

”På det fjärde ska det ske” utkom 2007 och är Kajsa Ingemarssons författardebut. Sedan dess har hon skrivit ett flertal böcker och några av dem är: ”Små citroner gula”, ”Den ryske vännen” och ”Inte enklare än så”. Vad jag kan förstå har hennes böcker gjort stor succé och lästs av många!

”På det fjärde ska det ske” placeras förmodligen i kategorin chick-lit och det är en genre som jag är väldigt obekant med. Jag har egentligen ingen bra förklaring till varför jag nästan aldrig läser sådana böcker…förmodligen spelar mina egna fördomar in en hel del. Mer om dem en annan gång…

Handling/Text från bokens baksida:
”Måste man bestämma sig för att alla andra gör det? Paula kommer hem från ännu en utlandsvistelse och upptäcker, motvilligt, att hennes omgivning redan gjort sina val. Partykompisen Anna har träffat den stora kärleken, Rakel är mitt uppe i karriären och Johan, pojkvännen, har börjat tappa tålamodet. Plötsligt står Paula ensam kvar i en tillvaro byggd på resor, ströjobb och en och annan affär vid sidan av. Men kanske har alla omkring henne rätt? Kanske är ändå utbildning, fast jobb och en ring på fingret lösningen. Allt ställs dock på ända när hon plötsligt får ett erbjudande hon inte kan motstå.”

Omdöme/Tankar:
”På det fjärde ska det ske” är en väldigt lättläst bok som man tar sig igenom relativt snabbt (trots att den har över fyrahundra sidor) och det  är trivsam läsning. Jag blev road men inte mycket mer. Ibland kan det ju vara just det man är ute efter – underhållning (så var det för mig i det här fallet).

De flesta som läser boken kan nog hitta något att känna igen sig i och det är förmodligen bokens styrka. Bortsett från det så känner jag inte att Paula utvecklas så mycket… Det händer väldigt mycket i hennes liv men tja..vilka insikter kom hon fram till? Bestämde hon sig för vad hon ville med sitt liv? Att hon ville fortsätta som hon gjort tidigare? Jag är inte alldeles säker på vad boktiteln har med handlingen att göra heller… Ibland så fick jag lust att skälla på huvudpersonen och liksom öppna hennes ögon! Hur många har jobbat på reklambyrå i New York, fått jobb på en tv-redaktion och sedan blivit upptäckta som skådespelerskor till exempel? Tänk att ha haft så många karriärsmöjligheter!

Nåväl…nu låter det nog som att jag totalsågar boken och det är inte meningen. ”På det fjärde ska det ske” är inte en dålig bok. Om du söker underhållande läsning utan allt för mycket ”tuggmotstånd” så är detta en trivsam bok att läsa.

En hjärtformad askEn hjärtformad ask av Joe Hill

Det här är Joe Hills debutroman och den har väckt stor uppmärksamhet internationellt. Det beror säkert på att det är en bra och spännande bok men jag tror ju att det faktum att Joe Hill är son till skräckmästaren Stephen King påverkar också.

Handling:
”En hjärtformad ask” tar sin utgångspunkt i North Carolina där den fd. rockstjärnan Jude Coyne bor tillsammans med sin unga flickvän Georgia. Jude har dragit sig tillbaka från rocklivet och lever ett ganska så lugnt liv på sin gård. Förutom sin samling platinaskivor har han även ett ganska så stort antal udda föremål av ockult karaktär. En dag hittar Judes assistent ett mail med ett tips om en annons på en auktionssajt. Det som auktioneras ut är en vålnad och Jude kan inte motstå frestelsen att lägga ett bud. Några dagar senare levereras en hjärtformad ask hem till gården och tillvaron förändras drastiskt. Vålnaden är tänkt som ett makabert tillskott till samlingarna men kommer istället att förändra deras liv för alltid. Den vill nämligen se Jude död och drar sig inte för något för att uppnå sitt mål. Alla i Judes omgivning är nu hotade och Jude och Georgia tvingas fly för sina liv!

Omdöme/Tankar:
Så vad tyckte jag om boken? Är Joe Hill lika bra på att skriva som sin far? Jag tycker att det är en väldigt spännande bok som genomsyras av en krypande, hotfull stämning. Bitvis är den väldigt blodig (med detaljerade beskrivningar) men det hör kanske till genren? Jag tror iallafall att jag är för äckelmagad för att se en eventuell filmatisering. Är Hill lika bra som sin far? Det är nog orättvist att jämföra tror jag…inte minst för att detta är Joe Hills första bok. Jag vill gärna läsa mer av honom och hoppas att han kommer att skriva många fler böcker! ”En hjärtformad ask” finns bl a att köpa här.

Spara

Spara

Spara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *