Kategori: Blyklumpar

Jag får liksom ingen ordning

Försöker stänga av alla tankar som snurrar runt i mitt huvud och fokusera på det jag har framför mig här och nu men det går inte så bra. För många distraktioner, för mycket som stressar.

Idag slutade tre personer på mitt jobb eftersom deras uppsägningstid nu gått ut. Det känns så himla märkligt och jag blir sorgsen trots att det faktiskt är många som slutat sedan i våras (tänker att jag borde vara van nu). Jag önskar så att jag kunde få känna lite trygghet…men här på min arbetsplats är det omöjligt eftersom marken gungar hela tiden. Rykten, tissel och tassel, oro osv. Försöker jobba på så gott jag kan men det är så svårt – trots att min avdelning verkar vara nästan den enda som har mycket att göra. 

Jag vet att det är meningslöst att grubbla men jag kan inte låta bli. Vet inte hur jag ska bära mig åt för att gaska upp mig och jag antar att jobbsituationen kanske skulle ha känts mindre jobbig om livet i övrigt hade varit lite…lättare. Längtar efter älsklingens varma famn…vill stanna där tills allt ordnat sig.

Vakuum

Jag befinner mig fortfarande i ett tomrum och under hela den här dagen har jag försökt greppa den nya situationen i Sverige. Det hjälper inte att jag anade hur det skulle gå (innan valet)…det är först nu som det börjar sjunka in…som jag börjar förstå vad valresultatet kan komma att leda till. Naturligtvis så kan ingen med säkerhet säga hur det kommer att bli men – som jag skrev i föregående inlägg – det är svårt att inte vara orolig och nedstämd. Jag är medveten om att det kanske är extremt att jämföra SD med NDSAP men det känns ändå passande. Det här klippet kan ses som en kommentar:

Mörker och uppgivenhet

Jag känner mig tom och lätt illamående. Besviken och nedstämd. Kämpar för att inte ”måla fan på väggen” men det är sannerligen inte lätt. I morse vaknade vi i ett Sverige som blivit ännu lite kallare och det lär inte bli bättre. Fyra år till av ”själv är bäste dräng” och ”sköt dig själv och skit i andra”!! Ett främlingsfientligt parti har blivit inröstat i riksdagen och ett nynazistiskt parti har fått mandat i en kommun här i Västra Götaland.. Det gör mig förbannad och gråtfärdig.

I wish I was special

Usch, nu dalade humöret och självförtroendet. Det sistnämnda är ju aldrig särskilt bra men ibland blir det sämre än vanligt. Orkar inte analysera och skriva om varför men fan också.. Är så trött på mig själv och allt jag bekymrar mig för. Önskar att jag kunde känna mig lite mer…tuff, värdefull och kunnig. Ibland (på jobbet) frågar folk mig om hur man gör olika saker och då blir jag skitstressad fast jag har bra svar på det de vill veta! Hur dumt är inte det på en skala? Känner mig liten, överflödig och fånig.

Nej jag är inte bitter…inte alls

Usch, jag är så j-a besviken och sur att jag inte riktigt vet hur jag ska hantera mina känslor. Way Out West skulle bli den stora musikfesten för mig med god mat, härlig musik, liveframträdanden med spännande artister osv. Men icke.

Jag tog mig dit i fredags och kände hur förväntningarna steg. Väl inne på området imponerades jag av hur mycket proffsigare festivalen kändes än när jag var där 2007. Vi lyssnade på Jens Lekman (trivsam musik), Panda Bear (inte min grej), Paul Weller (helt ok), Beach House (måste utforska dem mer..riktigt spännande), slutet på Wu Tang Clan och så var det äntligen dags för The Soundtrack Of Our Lives… Då känner jag hur ett illamående växer inom mig samt att jag blir kallsvettig och till och med lite yr. Skyndade mig till närmsta toalett men inte hjälpte väl det. Jisses vad jag våndades! Försöka ta sig hem eller stanna och hoppas på att jag skulle bli bättre? Det var ju nu alla de mest spännande artistakterna skulle komma! The National, Iggy & The Stooges, The XX, M.I.A mfl. Insåg tillslut att jag inte hade något val och min stackars pojkvän + hans pappa tvingades hämta mig. Jag tänker inte gå in på några detaljer men jag kan säga så här: magsjukan blev inte bättre. Nuff said.

Idag (lördag) mår jag tack och lov bättre men inte tillräckligt för att åka till festivalen. Jag missar alltså Shout Out Louds, Anna Ternheim, Lykke Li, Håkan Hellström, The Radio Dept, The Chemical Brothers mfl. Anstränger mig för att inte leta upp recensioner men lyckas dåligt. Usch, jag måste försöka förtränga det här för annars så börjar jag nog lipa. 🙁

Vemod

Usch, nu börjar det märkas att det är stora förändringar på gång där jag arbetar. Ett stort antal blev uppsagda tidigare i år och nu börjar uppsägningstider gå ut och folk som hittat jobb slutar. Än så länge har inte så många försvunnit men man blir mer och mer medveten om att det kommer att ske inom snar framtid om ni förstår. Det märkliga är att det sker så….ouppmärksammat. Helt plötsligt så fattas någon bara… Om två veckor slutar ett ganska så stort antal och efter sommaren lär det vara väldigt tomt och öde här. Det känns jättekonstigt och det gör mig mer vemodig än vad jag trodde att jag skulle bli. Missförstå mig inte – jag är oerhört tacksam över att jag klarat mig (än så länge) men det känns vilset. Stämningen på jobbet har varit sorgsen och upprörd hela våren vilket har frestat på ganska så rejält (ja och det är som sagt fortfarande j-gt jobbigt). Suck…vad ska det bli av det hela?

Appropå något helt annat.. Den där klänningen som jag skrev om igår – den är ju riktigt snygg men den kommer inte att bli ett inköp eftersom jag tvivlar på att jag skulle använda den. Man kan ju inte köpa allt fint man ser – det skulle ju inte funka. Däremot är det ju inte fel att fantisera och titta eller hur? Det finns ju ett nöje i det också!

Skönt att det äntligen är helg! På söndag ska vi fira lilla mamma – jättemysigt! Hon har handlat mat och berättat vad vi kommer att äta. Det blir med stor sannolikhet supergott! Egentligen så borde ju syrran och jag laga mat åt henne men…det får bli någon annan gång. Sorry mamms!

Upp och ned, ned och upp

Jag är så trött, trött ända in i själen känns det som. Önskar att jag kunde trolla bort all ångest och oro men livet fungerar ju inte så. Kämpar och försöker. Lyckas ta mig upp en bit, klamrar mig fast och rasar sedan ned igen. Tack och lov faller jag inte lika hårt som i höstas men ändå.

Anstränger mig för att ta tag i saker som gnagt/gnager på mig – magisteruppsatsen (har börjat gå en kurs som högskolan anordnar för att få personer som mig att bli färdiga), sköter jobbet bättre, letar efter roliga saker att se framemot osv. Dessutom så har jag ju äntligen skaffat mig en hobby (akvarellmålning)! Allt detta känns bra men det är en ständig kamp ska ni veta. Ja, jag vet – vem fan har inte problem och anledningar till oro i livet och det finns alltid de som har det värre…bla bla bla blaaaa…men det hjälper inte mig. Suck.

Allt är naturligtvis inte svart och tungt. Det finns ju saker som förgyller tillvaron! Förutom det självklara – familj och vänner – så har jag ju musiken. Jag har fyra konserter att se framemot varav tre är i april. Shout Out Louds, Sivert Höyem och *trumvirvel* Band Of Horses! Tänk att jag äntligen ska få se/lyssna på Shout Out Louds och Band Of Horses live! Det ska bli jättekul att se/lyssna på Sivert också såklart – jag är säker på att hans konsert kommer att vara toppen (såg Madrugada för ett par år sedan och den spelningen var kanonbra).

Band Of Horses