Kategori: Blyklumpar

Men vad f-n….

Känner mig ur form idag. Mår illa, känner mig otålig, smågrinig och orolig. Bajs oxå. Ibland snurrar tankarna lite för mycket i skallen. Ekonomi (eller bristen på den), framtiden, anhöriga som inte mår riktigt ok, åldersnoja osv. osv. Tänkte försöka muntra upp mig med en liten sväng på stan…då börjar det ösregna! Såklart. Nåja det kanske är lika bra. Jag måste försöka hålla i mina pengar lite bättre och svag som jag är så hade jag säkert fallit för ngn frestelse. Ah, ni hör ju hur jag låter – gnäll, gnäll, gnäll. Det duger icke! I väntan på att regnet stillar sig så ska jag nog lyxa till det med en kopp te och lite trånsjukt läsande i inredningstidningar.  

Förutom att tjura så ägnar jag mig åt ”detektivarbete” på nätet. Min kära pappa fyller år jättesnart och jag vill så himla gärna komma på något riktigt bra att ge honom. Det faktum att han knappt önskar sig något underlättar inte precis! Jag har fått några idéer men…det ska ju dels vara något som han skulle tycka om och dels något som vår ansträngda ekonomi klarar! Har ni något/några bra tips? Härliga utflyktsmål, bra teaterpjäser och musikaler etc. etc. Om det är en ”att göra”-sak så måste det vara typ i Göteborg eller någonstans kring Alingsås eller Borås.

Förkyld och lite sårad

Jag har feber, rethosta och skallen full av snor. Nyser och äcklar mig. Usch!! Försöker hålla mig uppe så att jag kanske – med lite tur – kan sova i natt.

Idag var det dags för ett s k basinformationsmöte på arbetsförmedlingen. Borde kanske ha ringt återbud men vågade inte så jag släpade mig dit (släpa sig är verkligen rätt ord i sammanhanget). ”Vågade inte ringa återbud?” kanske någon av er säger nu. Tja jag fick för mig att det säkert skulle ställa till ngt… Nåväl. Mötet gav inte så mycket – fast nu vet jag att deras hemsida innehåller mer än jag trodde och att man kanske kan få hjälp med sina ansökningsbrev på fredagar (om man besöker arbetsförmedlingen). Hade kunnat läsa det mesta av informationen på deras hemsida. Nåja..efteråt hämtade jag ut biljetterna till sommarens konsert med Kent, köpte puder och åkte hem. Inget stort äventyr men väldigt jobbigt när man har feber kan jag meddela.

Nu har jag ääntligen Portisheads nya skiva! Jag har bara hört den en gång hittills så jag vet inte riktigt vad jag tycker ännu. Det känns som om albumet behöver ett par genomlyssningar. Aftonbladet totalsågar den och kallar Portishead för ”ett stort 90-talsskämt”! Kanske är jag nördig men recensionen sårar mig faktiskt lite.. jag var ett stort fan på 90-talet.

Otålig väntan

Jag hade ju lovat mig själv att inte reagera så här. Att jag skulle vara lugn och inte sitta här med fuktiga handflator och en stor klump av ångest i magen. Fan. Har inte gjort något vettigt alls idag – och klockan närmar sig 11.00! Ska hela dagen vara så här? Väntar och väntar. Lyssnar på steg som närmar sig – är det min tur nu? Idag blir alla inkallade till chefen för ”ett enskilt samtal” där ens framtid här på arbetsplatsen avgörs. Vad kommer sägas? Vad bör jag fråga om? Tänk om jag börjar lipa? Tankarna snurrar! Försöker höra mig för och desperat leta information – men utan någon större framgång. Det känns som att vem man än frågar så säger de olika! Det gör mig galen! Så enormt jobbigt att sitta här och vänta. Jag vet ju på sätt och vis vad samtalet kommer att leda till…men ändå.  

På bristningsgränsen

Jag har egentligen jättemycket att skriva om men jag mår inte speciellt bra just nu. Situationen på min arbetsplats är hemsk. Det råder storvarsel (finns det ordet?) och jag vet nu med 100% säkerhet att jag är en av de som blir uppsagda.

Min sinnestämning pendlar mellan relativt lugn och djup ångest. Det är en hemsk situation. Alla spekulationer, all oro, allt man ska veta och hålla reda på… Mitt i allt detta så ska man tvinga sig själv att skicka iväg jobbansökningar – sådana kräver ju engagemang, nytänkande, självsäkerhet osv. osv. osv. Jag kämpar hårt för att se detta som en ”chans till något bättre” men det är inte så lätt alla gånger!

Varning för ras

Så trött på att vara orolig och att inte veta vad jag ska känna. Less på att bli trampad på och bortglömd. Tankarna vandrar än hit och än dit. Längtar efter sol och värme. Det vore trevligt om någon liksom bara kunde ta mig till någon trevlig plats långt långt härifrån…ordna upp allt knas och sedan låta mig komma tillbaka igen.. Jag tröstköpte en vacker sidenscarf på Indiska och två cd-skivor (”Jarvis” med Jarvis Cocker och ”Skebokvarn” med Thåström) i förra veckan men det hjälpte bara lite flyktigt såklart. 

Idag är det dags för Friskis & Svettis igen och det känns inte speciellt lockande. Jag vet ju att när jag väl är där så är det rättså ok men att ta sig samman och gå dit är inte lätt *motar bort latmasken inom mig* 

Jag gjorde en mycket oväntad upptäckt i lördags! Jag har lite bollsinne!! D e t kom som en stor överraskning för mig! Pojkvännen och jag fick för oss att vi skulle spela lite bordtennis hemma hos mina föräldrar. Det står ett bord nere i deras källare och tja varför inte liksom?! Det låter nog konstigt men jag har knappt aldrig spelat bordtennis förut! Har alltid fegat ur, undvikit osv. Inget speciellt med det kanske men grejen är den att jag nog betett mig så därför att jag tagit för givet att jag skulle misslyckas. Så dumt! Nu visar det sig att…tja med en del träning så skulle jag nog kunna bli okej i allafall! Fånig insikt för andra…kul för mig.

Idag är det äntligen semmeldag! Jag vet att man kunnat köpa det läänge men -traditionsmänniska som jag är – så har jag väntat. Semlor är så gott! Mandelmassan, grädden, bullen, florsockret… Hmm…undrar om jag inte ska försöka få tag på en idag (eh och sabba slitet under träningen)! Hade vaga förhoppningar om att vi skulle få mumsa på jobbet..men det var bara vissa som fick semlor så tji fick väl jag!

Självrannsakan och ångest

Några arbetskamrater och jag satt och pratade om pengar, utgifter, csn-lån, resor, sparande m.m. Känner hur jag sjunker ner i ett hål av ångest, självrannsakan, avund och depp. Tänker på saker jag kunde gjort annorlunda under min studietid (tagit lån på smartare sätt, inte underskattat mig själv så och skaffat ett extrajobb osv), vad jag skulle kunna göra nu och om det någonsin kommer bli bättre! Faan!! Jag hoppas att det vänder snart….

Tick tick boom!

Fan, det är ingen bra dag idag…heller. Jag hoppas innerligt att mitt dåliga humör beror på trötthet och/eller PMS för annars blir jag orolig. Det kanske är en höstdepp? Fast mina dalar brukar inte bry sig något särskilt om årstid, väder eller liknande. Skit.

I den alltid lika intressanta Bokhora kan man läsa ett inlägg med rubriken ”Som en sko utan fot!”. Texten är en kommentar på en debattartikel i SvD som handlar om att många skolor i Sverige numera saknar bibliotek. Läs inlägget här. Som litteraturintresserad, biblioteksvän och blivande (förhoppningsvis) bibliotekarie blir man oroad! Ska försöka leta upp artikeln i SvD och läsa själv. Kanske återkommer med egna funderingar så småningom.

Kom just på något jag kanske kan glädja mig åt! Älsklingen och jag ska se/lyssna på Timo Räisänen här i Borås på torsdag. Det kan nog bli skoj! En tanke slog mig precis… jag kanske skulle göra det till en uppgift att försöka komma på ett guldkorn per dag och skriva om det t ex här i bloggen! Det kan ju bli både korta och långa inlägg – huvudsaken är att det handlar om något som är positivt! Tål att tänkas på…