Kategori: Guldkorn

Med risk för att verka tjatig…

Jag visade koftan för mamma (utan att berätta att jag köpt den) och frågade – så där ”appropå ingenting” – om hon gillade den. ”Ja den är fin, vad kostar den”, frågade hon. När jag berättat att den kostar 589 kr gav hon en kommentar som kändes som balsam mot mitt dåliga samvete: ”Ja du får inte material till den koftan för de pengarna”.. (hon handarbetar mkt o har koll på det där med garnpriser, hur mkt arbete som krävs etc).. Yeyy!! Kanske är den inte så galet dyr iallafall. *harkelharkel*

Helgen har tillbringats hemma hos mams och papps. Jättemysigt som vanligt! Kräftor och vitt vin på lördagen. Mums! Dagens guldkorn: varma kramar från syrrans lilla W. Hon är världens sötaste lilla 3-åring och får mig att smälta som glass.. Tänk att en sådan liten virvelvind kan få mosters (mitt) hjärta att växa så! Lilla pluttan hade höjdhoppsuppvisning i vardagsrummet och ville gärna bli intervjuad efteråt. Tror nog att hon blivit inspirerad av friidrotts-VM *ler ömt*

Dagens mantra: imorgon ska jag träna på gym, imorgon ska jag träna på gym, imorgon ska jag träna på gym…

En bra start på dagen…

Jag fick ett härligt uppvaknande idag! Mjuka smekningar över huvud och kind, en varm puss på armen och känslan av att bli betraktad med ömma ögon… Älsklingen kände sig extra gosig! Mmmm…ett härligt sätt att bli väckt på!

Det har varit ännu en stillsam dag. Jag trotsade regnet och promenerade till stan. Väl där strosade jag omkring, tittade på kläder och njöt av en mocca latte på Wayne´s Coffee. Det blev inga inköp alls (tja medicin och plåster på Apoteket men d räknar jag inte riktigt).

Ahh, jag måste börja träna i höst och leva iallafall lite nyttigare – kosta vad det kosta vill. Det kanske låter ytligt men jag blir så ledsen när återigen påminns om hur besvärligt det är att hitta fina kläder i rätt storlek. Blir oroad när jag märker att jag inte orkar det jag vill (t ex dansa som en liten tok på fester…det orkade jag förr). Jag vill så gärna bli smal och få en okej kondition (nu är den skrämmande usel). Inser att jag kanske aldrig blir så slank som jag var förr och jag har inga krav/ambitioner att bli jättespänstig men… det måste bli bättre än vad det är nu!! Vad är det som gör att jag inte sätter igång? Tankarna och det dåliga samvetet finns där hela tiden. Jag har ju egentligen kunskaperna om hur ”förvandlingen” skulle gå till men….inte orken och energin. Fasen… skulle behöva en egen liten hejaklack!  

Sötnos

Älsklingen mår fortfarande inte bra. Den lille stackaren! Kunde inte låta bli att ringa honom under lunchen. Han är för söt! Vi har inte setts sedan i fredags morse så dessa ord värmde extra mycket: ”Jag längtar efter dig så in i helvete”. Pluttis – det kom direkt från hjärtat!

Ett telefonsamtal…

Häromdagen fick jag ett telefonsamtal som gjorde mig alldeles varm om hjärtat och luddig i kanterna… Först var det alldeles tyst…sedan hördes ett litet ”Hej!” och jag förstod vem det var. Syrrans lilla W ringde för att bjuda mig och älsklingen på hennes 3 års kalas på lördag! Man blir ju alldeles…knäsvag. Mosters lilla gullunge!! Tänk att hon blivit så pratsam! Jag hoppas verkligen att jag mår så pass bra (är krasslig) att jag kan gå – är så förväntansfull över hur hon ska reagera på vår present!