Nyligen läst: ”Blybröllop” av Sara Paborn

Den 23 april var författaren Sara Paborn gäst i SVT:s utmärkta litteraturprogram ”Babel”. Där blev hon intervjuad om sin nya bok ”Blybröllop” och jag blev genast nyfiken samt fick lust att läsa den. Kan hända att läslusten väcktes extra lätt eftersom huvudpersonen är bibliotekarie…jag vet inte.

Sara Paborn har tidigare arbetat inom reklambranschen och har nu skrivit ett flertal böcker. Hon gjorde sin litterära debut 2009 då boken ”Släktfeber” gavs ut. Sedan dess har Sara Paborn skrivit: ”Tuppen och havet”, ”Vilken tur att vi träffades innan vi dog”, ”En eller annan väg” och nu senast ”Blybröllop”.

Handling/Text från bokens baksida:
Man kanske vill hävda att det inte var nödvändigt att ta livet av honom, men jag kan invända på den punkten. Folk lever gärna för länge. De är inte betjänta av det. Ta Horst.
Irene är bibliotekarie och sedan trettionio år gift med kabeldragaren Horst. Hon har alltmer tröttnat på hans uppblåsthet och ständiga spydigheter om hennes intresse för litteratur och trädgårdsskötsel.
Så av en händelse hittar hon en bortglömd kista med blytyngder i källaren och plötsligt står allting klart: hon ska en gång för alla göra sig av med sin man!
Med stor entusiasm och uppfinningsrikedom påbörjar Irene sin resa från tyst mus till amatörkemist med dödlig kunskap om gifter.”

Omdöme/Tankar:
Jag gillade den här boken! Både språket och handlingen bidrar till att man (jag) hela tiden vill fortsätta läsa.

Vissa recensenter har kallat ”Blybröllop” för hysteriskt rolig…det är väl lite att ta i anser jag. Däremot är den definitivt humoristisk, skruvad och underhållande! En sak som gör den extra intressant är att man ju naturligtvis inte kan försvara det huvudpersonen gjorde/gör – men det är inte helt obegripligt.

”Blybröllop” är både en bok om en kvinnas frigörelse och om ett äktenskap i upplösning. Det är, som sagt, en humoristisk bok men skrapar man på ytan och reflekterar över det man läser så finns det en allvarlig ton. Humor med svärta? Det gillar jag.

Jag skulle gärna diskutera handlingen i en bokcirkel – det finns en hel del att fundera kring känner jag.

Om ni vill läsa fler omdömen/recensioner så kan jag tipsa om t ex: Johannas Deckarhörna, Dala-Demokraten och Bokstugan.

Utkom: 2017
Antal sidor: 231
Åldersgrupp: Vuxen

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Nyligen läst: ”Änkan” av Fiona Barton

Jag läste ut ”Änkan” för några veckor sedan och tankarna har snurrat i skallen – så som det ju brukar göra när man sträckläst en bok. Det här är perfekt läsning för dig som vill ha en riktig bladvändare!

Engelska Fiona Barton har en gedigen journalistisk bakgrund och har t ex varit skribent på Daily Mail, nyhetsredaktör på Daily Telegraph samt chefredaktör på Mail on Sunday. Detta ökar trovärdigheten i hennes skildring av mediavärlden. ”Änkan” är hennes debutroman och jag hoppas att hon kommer att skriva fler böcker.

Handling/Text från bokens baksida:
”Vi har sett honom stirra på oss från löpsedlarna – monstret, mannen som har anklagats för ett fruktansvärt brott. Men hon då? Kvinnan som står vid hans sida. Hur mycket vet hon?
Jean Taylors liv var behagligt alldagligt. Hennes man Glen var den enda hon någonsin älskat, mannen med stor M. Men allt förändrades när han förvandlades till den anklagade, till odjuret på tidningarnas förstasidor. Jean var plötsligt gift med en man som i andras ögon var kapabel till obeskrivlig ondska.
Är hon medskyldig? Eller är hon den hunsade eller den ovetande hustrun? Är Glen överhuvudtaget skyldig till brottet som alla tror att han har begått?
Nu är Glen död, och Jean Taylor är för första gången ensam. Det är fritt fram att avslöja hela historien, och hon tänker berätta allt hon vet.”

Omdöme/Tankar:
Änkan” av Fiona Barton är kapitelindelad och i varje kapitel möter vi (med några undantag) antingen änkan, kriminalkommissarien eller reportern (som lyckats få en intervju med Jean). Det kanske låter förvirrande men är det inte. Det är intressant med olika synvinklar.

Det här är en skickligt uppbyggd bok och som läsare känner jag mig osäker in i det sista på vem som är skyldig. Detta gör att ni som uppskattade böcker som ”Mörka platser” av Gillian Flynn eller ”Kvinnan på tåget” av Paula Hawkins säkert tycker om den här också.

Om ni vill läsa recensioner så kan jag tipsa om t ex: Johannas deckarhörna, Bokstugan och Litteraturmagazinet.

Utkom: 2016
Antal sidor: 368
Åldersgrupp: Vuxen

Spara

Nyligen läst: ”Wink Poppy Midnight” av April Genevieve Tucholke

Det är egentligen ett tag sedan jag läste ”Wink Poppy Midnight” men inspirationen att skriva har inte infunnit sig förrän nu. Så kan det vara ibland.

April Genevieve Tucholke är en ny bekantskap för mig och efter att ha läst ”Wink Poppy Midnight” har min nyfikenhet definitivt väckts. Hon har även skrivit ”Between the Devil and the Deep Blue Sea”, ”Slasher Girls & Monster Boys” samt ”Between the Spark and the Burn” och har blivit publicerad i sammanlagt tretton länder. Vad jag kan förstå så är ”Wink Poppy Midnight” den första av hennes böcker som getts ut på svenska.

Handling/Förlagets beskrivning:
”Wink Bell är en rödhårig och tovig sagoberättare. Hon bor utanför stan med en hel drös syskon och en mamma som är spåkvinna. Ingen i skolan ger sig på något av syskonen Bell. De är en sort för sig, de gråter inte, de låter sig inte tryckas ner.

Poppy är skolans manipulativa och grymma drottning. Hennes enda svaghet och stora hemlighet är Leaf, Winks äldre bror, som hon är galet förälskad i. Han struntar totalt i henne vad hon än säger eller gör. Då går Poppy raka vägen hem till sin granne …

Midnight Hunt som har varit kär i henne i åratal. De ligger med varandra, Midnight fäller en tår av lycka medan Poppy rycker på axlarna och skrattar. När Midnight flyttar hoppas han få ett slut på Poppys nattliga besök.

Men det är så klart inte Midnight som bestämmer det. Vem tror han att han är? Det kan bara Poppy göra, och snart rullar en suggestiv skräckberättelse igång, ett på många sätt annorlunda triangeldrama.”

Omdöme/Tankar:
Jag gillar verkligen ”Wink Poppy Midnight” och fastnade för språket, handlingen och oförutsägbarheten i berättelsen. Det är härligt med litteratur som väcker funderingar! Gränserna mellan vem som är hjälte och vem som är skurk är suddiga precis som det kan vara i livet.

Karaktären Midnight är fascinerad av både Wink och Poppy. Jag är inte helt på det klara varför. Poppy är vacker och mystisk men hon behandlar ju honom så illa? Wink är milt uttryckt en udda person och frågan är om hon är galen o farlig eller bara annorlunda?  Wink, Poppy och Midnight är väldigt olika varandra men en sak har de gemensamt – alla tre saknar någon som stått dem nära.

Kort sagt – det här är en bra bok som jag gärna skulle vilja diskutera med någon. Vet dock inte vad jag tycker om slutet på den….

Vill du läsa vad andra skrivit om ”Wink Poppy Midnight”? Då kan jag t ex tipsa om dessa: Prickiga Paula, Annas bokblogg, Beas bokhylla och Världens bästa bok.

Utkom: 2017
Antal sidor: 251
Åldersgrupp: Unga vuxnaSpara

Spara

Spara

Spara

Enkät om böcker – hurra!

Hittade en bokenkät hos Dark Places. Frågorna och mina svar kommer här:

1. Vilken bok läser du just nu?
Läser väldigt sporadiskt i ”Morantologi” av Caitlin Moran och ”Varför vara lycklig när man kan vara normal” av Jeanette Winterson. Har även påbörjat min första e-bok någonsin (jo faktiskt!) men vi får se hur det går med den.

2. Vilka tre böcker tror du att du kommer läsa härnäst?
Definitivt ”Karthago” av Joyce Carol Oates. Annars ligger ”Hello Kitty Must Die” av Angela S. Choi och ”Förr eller senare exploderar jag” av John Green bra till.

3. Varifrån hittar du böcker du ska/vill läsa?
Jag hittar dem oftast via olika bloggar eller i tidningar.

4. Vilka är de författare som du läser allt utav?
Det är nog Joyce Carol Oates, Stephen King och Gillian Flynn. Flynn har ju bara gett ut tre böcker men dem har jag läst. Har inte läst allt av Oates och King men det är förmodligen de två jag läst mest av.

5. Hur går dina tankar när du ska ge bort boktips/böcker?
Jag försöker tänka mig in i hur personen jag tipsar är, vad hen tycker om osv.

6. Hur ser din handstil ut?
Om jag skärper mig så är den ganska så snygg, men jag skriver alldeles för sällan för hand så den har blivit sämre tyvärr.

7. Vilka är dina favorit-tv-serier-topp 5 ut?
Jag tycker att det är så himla roligt med tv-serier men att bara välja 5 stycken…det går ju inte! Det finns ju och har funnits så många bra! Det har definitivt funnits sådana som betytt mer än andra men jag kan inte rangordna dem. Därför gör jag en kompromiss och räknar upp fem stycken som jag tycker mycket om (men ingen av dem är egentligen bättre än den andra):

1. Black Books
2. Six Feet Under
3. Nurse Jackie
4. Buffy the Vampire Slayer (det är kanske inte en s k ”kvalitetsserie” men jag gillar den ändå)
5. In Treatment

8. Vilken musik lyssnar du på när du är ledsen?
Svårt att välja…jag har faktiskt en spellista på Spotify som heter Sadness. Två av låtarna där är ”Breathe Me” med Sia och ”När du dör” med Säkert

9. Vilken är din sorgligaste film?
Filmer kan vara sorgliga på olika sätt. En av de filmer som drabbat mig hårdast är ”Boys Don´t Cry”.

10. Vilka adjektiv skulle du använda för att beskriva dig själv?
Snäll, empatisk, känslosam

Nyligen läst: ”Stål” av Silvia Avallone

StalJag läste ut ”Stål” för ungefär en vecka sedan och har medvetet väntat med att skriva om den här. Det är en  mäktig bok (syftar inte på sidantalet utan på handlingen) och jag har behövt smälta den lite.

Silvia Avallone är bosatt i italienska Bologna och är verksam som performanceartist och poet. ”Stål” är hennes debutroman och den väckte stor uppmärksamhet i hemlandet när den kom ut. Boken har blivit en bästsäljare i bl a Frankrike, Italien och  Nederländerna. ”Stål” har nominerats till Italiens finaste litterära pris, Premio Strega.

Handling/Text från bokens baksida:
”  De bästa vännerna Anna och Francesca växer upp i ett nedslitet bostadskomplex i den toskanska kuststaden Piombino. I horisonten skymtar Elba, men på Via Stalingrado är det kring stålverket livet rör sig. Flickorna är tretton år, på väg att ta steget in i vuxenvärlden och är heta föremål för männens och pojkarnas blickar. De är prinsessor i ett fallfärdigt kungadöme och drömmer om ett liv tillsammans långt borta från föräldrarna och stålverket. Anna har stora planer för sitt liv, hon ska läsa vidare och bli domare eller politiker. Francesca drömmer om att bli velina, att jobba på tv eller bli modell.
Stål är en gripande skildring av två unga flickors vänskap och hur de tillsammans möter omgivningens krav och förväntningar. Samtidigt ger romanen en storslagen nutidsbild av livet på Italiens baksida.”

Omdöme/Tankar:
Åh, det finns så mycket att känna och tänka om den här boken! ”Stål” är verkligen en bok som passar för en bokcirkel! Jag tänker inte trötta ut er med alla funderingar jag har utan ska försöka begränsa mig. Det här är en väldigt bra bok tycker jag men det finns några saker som skaver lite.

Vi börjar med berömmet. Jag är väldigt förtjust i språket och miljöskildringarna gör att det känns som om man är på plats i bostadskomplexet, på stranden, i stålverket och i flickornas hem. Avallone låter oss möta en rad olika människor och det är en hård miljö som de vistas i. Beskrivningarna av fattigdomen, hettan och det hårde arbetet på stålverket känns nästan fysisk. Jag grips av Anna och Francescas vänskap och engageras av eländet som finns omkring dem. ”Stål” är en bok som kommer att finnas i mina tankar ett bra tag.

Så vad är det då som skaver? Som gör mig lite fundersam? Ja, jag störde mig faktiskt på att en så stor del av boken är så fokuserad på flickornas kroppar, deras förhållande till dem och framförallt männens besatthet. Det finns säkert en bakomliggande mening med skildringarna men tja…jag tycker att det blev lite för mycket av det. Jag förstår att boken vill skildra hur det är att varken vara barn eller en vuxen kvinna, hur Anna och Francesca märker att de kan använda sin skönhet till att få som de vill osv. men det är tydligt ändå…

Jag gjorde misstaget och började läsa om vad andra skrivit om ”Stål”. Även om jag kanske inte instämmer i varenda mening jag läst så känner jag att andra satt ord på vad jag tänker om boken på ett bättre sätt än vad jag kan (orkar?) . Om ni vill läsa recensioner så kan jag tipsa om t ex: DN, Feministbiblioteket, Kulturbloggen, Annika Koldenius, Bokism och Bokstugan.

Nyligen läst: ”Skumtimmen” av Johan Theorin

9170015805När jag tänker på vilka böcker jag läst det senaste halvåret så inser jag att jag verkar ha snöat in på deckare, kriminalromaner samt skräcklitteratur. Undrar vad det kan bero på? Det är absolut inget fel med att läsa böcker i dessa genrer…förutom att det är lite ”bekväm” läsning (enligt min mening). Vad menar jag med det? Jo, att man fångas snabbt och att det ofta (inte alltid) går ganska så snabbt att läsa. Fast å andra sidan – i perioder kanske det är just den sortens läsning man (i det här fallet jag) behöver?

Jag läste ut ”Skumtimmen” av Johan Theorin för ett tag sedan men det har inte blivit av att jag skrivit om den. Nu är det dags.

Det här är Johan Theorins debutbok och den utgavs 2007. Han har även skrivit böcker som ”Nattfåk” och ”Blodläge”. Theorins berättelser utspelar sig till stor del på norra Öland och han skriver följande på sin hemsida: ”Målet är att skriva en roman för varje öländsk årstid – en Ölandskvartett där vädret och stämningarna i landskapet påverkar personerna i berättelsen”.

”Skumtimmen” har filmatiserats och visades på svenska biografer 2013. Filmen är regisserad av Daniel Alfredson och karaktärerna spelas bl a av Lena Endre, Tord Peterson och Johan Sundlöf.

Handling/Text från bokens baksida:
”En dimmig sensommardag i början av sjuttiotalet försvinner en liten pojke på norra Öland utan några som helst spår. I dagar och veckor letar familjen, polisen och frivilliga efter honom. Mer än tjugo år senare får pojkens mor Julia ett oväntat samtal från sin far, sjökaptenen Gerlof Davidsson. Han har fått ett brev utan avsändare med posten, innehållandes en liten pojkes sandal.
Julia återvänder motvilligt till barndomens ö och sin åldrige far. Först nu får hon höra talas om en mytomspunnen ölänning, Nils Kant, som en gång satte skräck i en hel bygd. Han är död och begraven sedan länge, långt innan Julias pojke försvann. Men kan han ändå ha något att göra med Julias sons försvinnande?  Är det han man sett vandra på det öländska Alvaret i skymningen, i skumtimmen?”

Omdöme/Tankar:
Jag har inte så mycket att säga om den här boken. Den är spännande men efter att ha läst Gillian Flynns böcker så kanske jag har blivit lite bortskämd. ”Skumtimmen” är en bra bok men den griper inte tag i mig lika mycket som t ex ”Mörka platser” (av Flynn). Nåväl.

Vad gillar jag med Theorins bok? Han är verkligen skicklig på att skildra miljöer och stämningar. Jag kan nästan se Alvaret framför mig när jag läser och Julias sorg är väldigt fint beskriven. Ett annat plus är att jag fortsätter att undra vad som egentligen hände lille Jens. Om jag ska vara lite grinig/kritisk så tyckte jag att boken var lite seg ibland och känner nog att vissa beskrivningar hade kunnat kortas ned. Sedan kommer vi till slutet. Det var oväntat och det gillar jag men…var det trovärdigt? Jag vet inte…

Jag har bara läst två böcker av Theorin och det är ”Skumtimmen” och ”Sankta Psyko”. Nu slår det mig att jag läst första och sista boken i Johan Theorins kvartett och jag hoppas att det inte är en nackdel. Det borde inte vara det eftersom det är olika personer i alla böckerna. Jag uppskattade ”Skumtimmen” men fångades mer av ”Sankta Psyko”. Vill jag läsa fler böcker av Theorin? Absolut.

Nyligen läst: ”Gone Girl” av Gillian Flynn

Gone Girl av Gillian Flynn Vad härligt det är att sträckläsa en riktigt bra och engagerande bok!

Innan jag började läsa Gillian Flynns ”Gone Girl” så tvekade jag faktiskt lite och funderade på om det skulle bli jobbigt att ta sig igenom en bok på 560 sidor. Nu, när den är utläst, kan jag meddela att det gick hur lätt som helst! ”Gone Girl” är Gillian Flynns tredje bok på svenska och det känns faktiskt frustrerande att jag  läst alla böcker som getts ut i Sverige. När kommer nästa tro??

Filmatiseringen av ”Gone Girl” pågår just nu och biopremiären blir sannolikt i oktober. Regissören är David Fincher, som bl a skapat filmer som ”Fight Club”, ”Seven” och ”The Girl with the Dragon Tattoo”.  Innebär det att filmen blir mörk och våldsam tro? Den manliga huvudrollen kommer att spelas av Ben Affleck och den kvinnliga av Rosamund Pike.

Gillian Flynn har tidigare skrivit ”Vass egg” (2006) och ”Mörka platser” (2012).

Handling/Text från bokens baksida:
”Nick och Amy Dunne är paret som har allt. De är charmiga, smarta och framgångsrika. Efter några hektiska år i New York slår de sig ner i en liten småstad i Missouri. Men den nya tillvaron blir inte som de tänkt sig och snart avlöser grälen varandra.
På morgonen till deras femte bröllopsdag är Amy plötsligt försvunnen. I parets villa finns tydliga spår av våldsam strid. Misstankar faller snabbt på Nick, som bedyrar sin oskuld och gör vad han kan för att få polis och media på andra spår. Amys dagbok ger dock en bild av Nick som är allt annat än sympatisk. Men är han verkligen en mördare? Å andra sidan: Om han är oskyldig, var är Amy?”

Omdöme/Tankar:
Jag tycker att det är lite knepigt att ge ett omdöme utan att avslöja för mycket och det gäller nästan särskilt Gillian Flynns romaner. Nu har jag läst tre böcker av henne och allihop innehåller rejäla tvistar/överraskningar vilket definitivt bidrar till min förtjusning!

”Gone Girl” kan placeras i flera genrer anser jag och den kan kallas både kriminalroman, samtidsskildring, psykologisk thriller och äktenskapsskildring. Boken är spännande, otäck, välskriven och Flynn är bra på att göra läsaren osäker. Man kan aldrig vara säker på vem som är den sympatiska/sympatiske hjältinnan/hjälten och handlingen kan, som sagt, kastas omkull när som helst.

Om jag ska vara lite kritisk så får jag erkänna att jag stundtals funderade på om allt i boken var realistiskt eller ej. Jag kan inte riktigt avgöra det så det får ni avgöra själva. När jag googlade fann jag artiklar som kritiserade Flynns sätt att skildra kvinnor. Jag är inte säker på att jag instämmer i det jag läste. Är det nödvändigtvis fel att emellanåt beskriva kvinnor som är ”onda”? I Flynns ”Mörka platser” möter vi en huvudperson som är rättså osympatisk (till att börja med iaf) men jag tyckte att det kändes befriande! Jag vill möta alla sorters människor när jag läser, oavsett om det är kvinnor eller män. Huvudsaken är väl att personporträtten är nyanserade – eller?

Gillian Flynns böcker är väldigt populära så det är lätt att hitta recensioner på nätet.Vill ni läsa vad andra skrivit om ”Gone Girl” så kan ni följa dessa länkar: Bokhora, SvD Kultur, Fridas bokhylla och Tidningen Kulturen.

Nyligen läst: ”Vass egg” av Gillian Flynn

Vass egg Nu har jag läst ännu en Gillian Flynn-bok och den här gången blev det hennes debutroman ”Vass egg” (på originalspråk: ”Sharp Objects”).

När ”Vass egg” släpptes i USA placerade den sig på New York Times bestsellerlistas första plats och låg kvar där åtta veckor i rad. Jag vet inte om boken säljer bra i Sverige eller ej, men jag har fått intrycket (efter att ha besökt ett flertal bokbloggar) att Flynn är väldigt populär här också.

Handling/Text från bokens baksida:
”Journalisten Camille Preaker skickas på uppdrag till sin hemstad i Missouri där ett mord på en liten flicka har begåtts. Medan hon är där mördas ännu en flicka. Det visar sig att morden har kopplingar till hennes egen komplicerade barndom.”

Omdöme/Tankar:
”Vass egg” är spännande, innehåller intressanta karaktärer och precis som i ”Mörka platser” så får läsaren lära känna en trasig huvudperson (här med ett rätt så otäckt självskadebeteende) som har komplicerade familjerelationer.

Jag tycker absolut att det här är en bra bok men jag känner tyvärr att jag inte kan ge den en rättvis bedömning.  Varför? Den dåliga översättningen! Det är konstiga syftningsfel, ord som jag tvivlar finns på svenska, märkliga meningsbyggnader osv. Då och då får jag en känsla av att ordföljden i vissa meningar är engelsk (men jag kan ha fel…min engelska är kanske inte tillräckligt bra för att avgöra detta). Jag brukar inte tänka på sånt här när jag läser men den här gången så hakade jag upp mig hela tiden. Det skaver och förstör en hel del!

Om du blir sugen på att läsa ”Vass egg” och är bra på engelska – läs den på originalspråket istället! Annars så rekommenderar jag dig att vänta till i höst. Då kommer nämligen bokförlaget Modernista att ge ut en nyutgåva.

Nyligen läst: ”Mörka platser” av Gillian Flynn

Mörka platserRedan när jag läst den första sidan i ”Mörka platser” så visste jag att jag hade en härlig läsupplevelse framför mig. Boken inleds med att huvudpersonen presenteras och språket sätter verkligen tonen. För att ni ska förstå vad jag menar så jag skrivit av ett sammandrag av första sidan:
”Det finns en elakhet inom mig, verklig som ett kroppsligt organ…//…Jag har aldrig varit en snäll liten flicka, och jag blev bara värre efter morden…//… Jag var inget gulligt litet barn och jag har växt upp till en mycket otrevlig vuxen. Rita min själ och det blir en trasselsudd med huggtänder”.

Författarinnan Gillian Flynn är uppväxt i Kansas City, Missouri, så man kan tänka sig att hon hämtat inspiration från verkliga miljöer. Hon debuterade med boken ”Sharp Objects” (på svenska ”Vass egg”) som blev den första att vinna CWA Dagger-priser samma år. Hennes tredje bok ”Gone Girl” låg på första plats, åtta veckor i rad på New York Times bestsellerlista.

Så vad handlar ”Mörka platser” om? Jag har gjort det lätt för mig (som jag brukar) och skrivit av baksidestexten.

Handling/Text från bokens baksida:
”Libby Day var bara sju år när hennes mamma och två systrar mördades i det som kom att kallas Satansoffret i Kinnakee. Medan hennes familj låg döende flydde Libby från deras lilla bondgård och ut i den stränga vinterkylan. Hon överlevde – och vittnade om hur hennes femtonårige bror Ben var den skyldige.
Tjugofem år senare spårar en grupp påstridiga privatspanare upp Libby i hopp om att hitta bevis för att Ben är oskyldig. Ben sitter fortfarande i fängelse och Libby lever på smulorna från en fond, upprättad av välgörare som sedan länge glömt bort henne. Libby ser en chans att tjäna en hacka på sin tragedi. Mot en summa pengar tar hon kontakt med dem som var involverade den där gången. Kanske ska det visa sig att hennes vittnesmål inte var så vattentätt trots allt.
Libbys efterforskningar tar henne från sjaskiga strippklubbar i Missouri till övergivna turiststäder i Oklahoma, och undan för undan börjar den ohyggliga sanningen uppdagas för henne. Libby är tillbaka där hon började och där hon egentligen alltid varit: På flykt från verkligheten. På flykt från en mördare.”

Omdöme/Tankar:
Ni har nog redan förstått vad jag tycker om den här boken. Och om ni inte har det – jag gillar den jättemycket. Språket, karaktärerna, miljöerna, spänningen och det faktum att man ända tills slutet undrar vem mördaren är gör att jag hade svårt att lägga ifrån mig boken. Det var länge sedan jag sträckläste en bok och det är ju härligt att få göra det ibland. Jag tycker även att berättelsens huvudperson, Libby, var ovanligt intressant och hennes utveckling bidrar också till att hålla mitt intresse uppe. Har ni blivit sugna på att läsa ”Mörka platser”? Bege er till närmsta bibliotek eller besök årets bokrea! Nu ska jag kasta mig över Gillian Flynns debutbok ”Vass egg”.

Vill du läsa vad andra tycker om ”Mörka platser”? Då kan jag t ex tipsa om Bokfetischist, DN, Swedish Zombie, PocketBlogg.se och Bokhora.