Nyligen läst: ”You had me at hello” av Mhairi McFarlane

Jag fortsätter att ”träna” på att läsa feelgood och kanske, kanske att jag börjar tveka när det gäller min fördomar mot genren. Att det blev ”You had me at hello” den här gången beror på att jag blev tipsad om den.

Mhairi McFarlane är född i Skottland och har bland annat arbetat som frilansjournalist och bloggare. ”You had me at hello” var hennes debutroman och har nått stora framgångar. Mhairi McFarlane har även skrivit: ”Från och med du”, ”Det är inte jag, det är du” och ”Finns det en, finns det flera”.

Handling/Text från bokens baksida:
”Mitt i ett gräl under bröllopsplaneringen bestämmer Rachel att det är hög tid att slå upp förlovningen med Rhys. I förvirringen som uppstår (och tequilaruset) som följer på det spontana beslutet ser framtiden minst sagt luddig ut. Ännu krångligare blir det när Rachel får höra att ungdomskärleken Ben har flyttat till hennes stad. Det är tio år sedan de senast träffades, men när Rachel lyckas planera in ett slumpartat möte med Ben väcks den gamla vänskapen till liv. Och – för Rachel – en hel del annat. Kruxet är att Ben inte verkar se Rachel som något annat än en vän. Dessutom har han skaffat sig en fru, lika sanslöst snygg som han. Bara vara vänner alltså. Inga problem för Rachel. Eller?”

Omdöme/Tankar:
Den här boken bjuder inte direkt på några överraskningar och den innehåller en del klyschor men jag tycker om den ändå. ”You had me at hello” är som en välsmakande karamell för stunden – ganska så mysig läsning men den lär inte stanna kvar i mitt minne så länge. Gillade du ”En dag” av David Nicholls så lär du tycka om den här.

Är ni nyfikna på vad andra tycker om boken? Några av de som skrivit om den är dessa: Bokhora, Lottens Bokblogg, Bokskåpet och Feministbiblioteket.

Utkom: 2014
Antal sidor: 400
Genre: Feelgood

Nyligen läst: ”Rökridå” av Krysten Ritter

Jag blev väldigt förväntansfull när jag fick veta att Krysten Ritter hade skrivit en debutroman. Naturligtvis reserverade jag den på biblioteket, innan den ens var inköpt, och sedan började en otålig väntan. Höga förväntningar kan vara både bra och dåligt. Skulle min entusiasm mattas efter att ha läst boken?

Krysten Ritter är skådespelare samt författare och ”Rökridå” är hennes debutroman. Ritter har medverkat i ett flertal filmer och tv-serier. Hon spelar huvudrollen i ”Jessica Jones” som finns på Netflix och hon hade en roll i populära ”Breaking Bad”. Några av de filmer hon medverkat i är: Big Eyes, En shopaholics bekännelser och Life Happens. Krysten Ritter har grundat produktionsbolaget Silent Machine där man strävar efter att lyfta fram komplexa kvinnliga huvudpersoner.

Handling/Text från bokens baksida:
”Tio år har gått sedan Abby Williams senast besökte sin hemstad. Hon har försökt lämna allt som hände där bakom sig. Nu bor hon i Chicago och har en framgångsrik karriär som miljörättsjurist. Men ett rättsfall tvingar henne att återvända till den lilla staden Barrens i Indiana, och det dröjer inte länge förrän hon upptäcker oväntade kopplingar till en tio år gammal skandal, som kulminerade i att tonårstjejen Kaycee Mitchell försvann. Men i sina försök att ta reda på vad som egentligen hände med Kaycee börjar Abby tvivla på sina egna minnen. Vad är sant och vad är inte? Och när hon snubblar över en ännu värre hemlighet – en obehagligt väletablerad företeelse som kallas Tävlingen – går det upp för henne att det i det lilla samhället gömmer sig ett mörker som är större än någon tidigare anat.”

Omdöme/Tankar:
Det första som slog mig, bara efter att ha läst några sidor i ”Rökridå”, är att den skulle passa väldigt bra som film. Kan det bero på att Ritter är manusförfattare och att det färgat av sig i boken? Inte vet jag. Jag såg dessutom henne som huvudkaraktären…men det kan eventuellt bero på att jag sträcktittade på senaste säsongen av ”Jessica Jones” (serie på Netflix) innan jag började läsa.

Jag tycker om språket och miljöbeskrivningarna i ”Rökridå”. Den tar även upp olika aspekter av småstadsproblematik samt hur det kan vara att återvända/göra upp med sitt ursprung. Både det och grundhistorien var spännande att läsa.

Det är en mörk berättelse med få ljuspunkter men den fångar och jag ville hela tiden veta hur allt skulle sluta. Min enda kritik är att jag tycker att vissa lösningar eventuellt var lite långsökta men det är definitivt en bok som ger mersmak. Hoppas att Krysten Ritter kommer att skriva mer.

Är ni nyfikna på vad andra tycker om boken? Några av de som skrivit om den är dessa: Just nu – just här, Boktokig, Fiktiviteter och Johannas Deckarhörna.

Utkom: 2018
Antal sidor: 305
Genre: Deckare

Nyligen läst: ”Eleanor Oliphant mår alldeles utmärkt” av Gail Honeyman

Det sägs att det är bra att tänja på sina gränser och att pröva sina fördomar – ”Eleanor Oliphant mår alldeles utmärkt” har hjälpt mig med det här. Inte själva handlingen i boken kanske…men den får mig att inse att jag haft fler fördomar än jag trott om böcker i den här genren. Ibland är det trevligt att ha fel haha.

Gail Honeyman är bosatt i Glasgow, Skottland och det här är hennes debutroman. ”Eleanor Oliphant mår alldeles utmärkt” har blivit utgiven i en mängd länder världen över och vunnit ett flertal priser. Inte illa för en debutroman eller hur?

Handling/Text från bokens baksida:
”Eleanor Oliphant har gjort det enkelt för sig. Hon klär sig i likadana kläder varje dag, äter samma mat till lunch och veckoslutet firar hon med fryst pizza och två flaskor vodka.
Eleanor Oliphant mår bra, alldeles utmärkt faktiskt. Inget saknas i hennes inrutade och välplanerade liv. Förutom precis allt…
Men så möter hon it-killen Raymond och allting förändras. Tillsammans räddar de en äldre man, Sammy, som fallit ihop på gatan, och Eleanor upplever en värme och gemenskap hon inte trodde fanns. Hon inser att hon varit en fena på att överleva, men inte har en aning om hur man lever.”

Omdöme/Tankar:
”Eleanor Oliphant mår alldeles utmärkt” är en lättläst feelgoodroman med svärta. Kan man säga så? Nåväl, det är så jag känner efter att ha läst den. Berättelsen är både rörande och underhållande. Jag blev både gripen och road. Motsägelsefullt? Kanske…men jag gillar sådana böcker.

Jag har länge varit övertygad om att feelgood inte alls min sorts böcker…men nu börjar jag vackla i mina åsikter. Det kanske är som med film – att det finns bra och dåligt inom alla genrer? Dock så tror jag att det behövs en dos allvar…något som är lite ”kantigt” i handlingen för att jag ska gilla den. Dessa krav uppfylls definitivt i ”Eleanor Oliphant mår alldeles utmärkt”.

Är ni nyfikna på vad andra tycker om boken? Några av de som skrivit om den är dessa: Breakfast Book Club, iHyllan och enligt O.

Utkom: 2017
Antal sidor: 411
Genre: Feelgood?

Nyligen läst: ”Jag ser dig” av Clare Mackintosh

Vad är det som gör att man väljer att läsa en viss bok? Beror det på handlingen, recensioner, humöret eller är det något annat? Kanske är det en mängd faktorer som spelar in. När det gäller ”Jag ser dig” av Clare Mackintosh så måste jag erkänna att det var de läckra färgerna i omslaget som först väckte min nyfikenhet. Kalla mig ytlig…men så var det. Det som fick mig att låna med mig den hem var dock att en bekant rekommenderade boken.

Clare Mackintosh är en brittisk författare med yrkesmässig bakgrund inom polisen. Det känns ju som ett plus eftersom hon skriver kriminalromaner. Hennes debutroman ”Jag lät dig gå” och vann bl a Theakston’s Old Peculier Crime Novel of the Year 2016. ”Jag ser dig” är Mackintosh andra roman.

Handling/Text från bokens baksida:
”En dag upptäcker Zoe Walker av en slump ett foto på sig själv bland småannonserna i en Londontidning. Utan förklaring, det enda som finns är en hänvisning till en hemsida: findtheone.com, ett grynigt svartvitt foto och texten `Gift kvinna söker diskreta tillfälliga förbindelser. Sms:a ANGEL till 69998 för bilder.´
Zoe visar upp annonsen för sin familj, men de är övertygade om att personen på fotot bara är någon som liknar henne. Kort därpå finns en ny annons på samma plats i tidningen med en bild av en annan kvinna. Och dagen därpå ytterligare en.
Är allt bara ett underligt sammanträffande? Eller är det någon som håller koll på de här kvinnorna?
Zoe är fast besluten att ta reda på sanningen bakom bilderna. När en av kvinnorna hittas död övergår det hela från att vara ett märkligt mysterium till att bli väldigt obehagligt.”

Omdöme/Tankar:
”Jag ser dig” är en lättläst psykologisk thriller med välskrivna miljöskildringar. Jag gillar att boken berör ämnen som i hög grad ligger i tiden och att inget känns förutsägbart.

Det tog ett tag innan jag fastnade för den här boken och jag upplever att den har en relativt lång startsträcka innan det blir riktigt spännande. Jag kan inte bestämma mig för om det är en nackdel eller ej. Kanske är det nödvändigt för att bygga upp stämningen inför slutet? I vilket fall som helst så måste det ju ha varit något som fick mig att läsa vidare eller hur?

Om ni vill läsa fler omdömen/recensioner så kan jag tipsa om t ex: Boklysten, Bokraden, Mysterierna… och Marie i Skrifvarstugan.

Utkom: 2017
Antal sidor: 427
Genre: Thriller

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Nyligen läst: ”Blybröllop” av Sara Paborn

Den 23 april var författaren Sara Paborn gäst i SVT:s utmärkta litteraturprogram ”Babel”. Där blev hon intervjuad om sin nya bok ”Blybröllop” och jag blev genast nyfiken samt fick lust att läsa den. Kan hända att läslusten väcktes extra lätt eftersom huvudpersonen är bibliotekarie…jag vet inte.

Sara Paborn har tidigare arbetat inom reklambranschen och har nu skrivit ett flertal böcker. Hon gjorde sin litterära debut 2009 då boken ”Släktfeber” gavs ut. Sedan dess har Sara Paborn skrivit: ”Tuppen och havet”, ”Vilken tur att vi träffades innan vi dog”, ”En eller annan väg” och nu senast ”Blybröllop”.

Handling/Text från bokens baksida:
Man kanske vill hävda att det inte var nödvändigt att ta livet av honom, men jag kan invända på den punkten. Folk lever gärna för länge. De är inte betjänta av det. Ta Horst.
Irene är bibliotekarie och sedan trettionio år gift med kabeldragaren Horst. Hon har alltmer tröttnat på hans uppblåsthet och ständiga spydigheter om hennes intresse för litteratur och trädgårdsskötsel.
Så av en händelse hittar hon en bortglömd kista med blytyngder i källaren och plötsligt står allting klart: hon ska en gång för alla göra sig av med sin man!
Med stor entusiasm och uppfinningsrikedom påbörjar Irene sin resa från tyst mus till amatörkemist med dödlig kunskap om gifter.”

Omdöme/Tankar:
Jag gillade den här boken! Både språket och handlingen bidrar till att man (jag) hela tiden vill fortsätta läsa.

Vissa recensenter har kallat ”Blybröllop” för hysteriskt rolig…det är väl lite att ta i anser jag. Däremot är den definitivt humoristisk, skruvad och underhållande! En sak som gör den extra intressant är att man ju naturligtvis inte kan försvara det huvudpersonen gjorde/gör – men det är inte helt obegripligt.

”Blybröllop” är både en bok om en kvinnas frigörelse och om ett äktenskap i upplösning. Det är, som sagt, en humoristisk bok men skrapar man på ytan och reflekterar över det man läser så finns det en allvarlig ton. Humor med svärta? Det gillar jag.

Jag skulle gärna diskutera handlingen i en bokcirkel – det finns en hel del att fundera kring känner jag.

Om ni vill läsa fler omdömen/recensioner så kan jag tipsa om t ex: Johannas Deckarhörna, Dala-Demokraten och Bokstugan.

Utkom: 2017
Antal sidor: 231
Genre:
Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Nyligen läst: ”Änkan” av Fiona Barton

Jag läste ut ”Änkan” för några veckor sedan och tankarna har snurrat i skallen – så som det ju brukar göra när man sträckläst en bok. Det här är perfekt läsning för dig som vill ha en riktig bladvändare!

Engelska Fiona Barton har en gedigen journalistisk bakgrund och har t ex varit skribent på Daily Mail, nyhetsredaktör på Daily Telegraph samt chefredaktör på Mail on Sunday. Detta ökar trovärdigheten i hennes skildring av mediavärlden. ”Änkan” är hennes debutroman och jag hoppas att hon kommer att skriva fler böcker.

Handling/Text från bokens baksida:
”Vi har sett honom stirra på oss från löpsedlarna – monstret, mannen som har anklagats för ett fruktansvärt brott. Men hon då? Kvinnan som står vid hans sida. Hur mycket vet hon?
Jean Taylors liv var behagligt alldagligt. Hennes man Glen var den enda hon någonsin älskat, mannen med stor M. Men allt förändrades när han förvandlades till den anklagade, till odjuret på tidningarnas förstasidor. Jean var plötsligt gift med en man som i andras ögon var kapabel till obeskrivlig ondska.
Är hon medskyldig? Eller är hon den hunsade eller den ovetande hustrun? Är Glen överhuvudtaget skyldig till brottet som alla tror att han har begått?
Nu är Glen död, och Jean Taylor är för första gången ensam. Det är fritt fram att avslöja hela historien, och hon tänker berätta allt hon vet.”

Omdöme/Tankar:
Änkan” av Fiona Barton är kapitelindelad och i varje kapitel möter vi (med några undantag) antingen änkan, kriminalkommissarien eller reportern (som lyckats få en intervju med Jean). Det kanske låter förvirrande men är det inte. Det är intressant med olika synvinklar.

Det här är en skickligt uppbyggd bok och som läsare känner jag mig osäker in i det sista på vem som är skyldig. Detta gör att ni som uppskattade böcker som ”Mörka platser” av Gillian Flynn eller ”Kvinnan på tåget” av Paula Hawkins säkert tycker om den här också.

Om ni vill läsa recensioner så kan jag tipsa om t ex: Johannas deckarhörna, Bokstugan och Litteraturmagazinet.

Utkom: 2016
Antal sidor: 368
Åldersgrupp: Vuxen

Spara

Nyligen läst: ”Wink Poppy Midnight” av April Genevieve Tucholke

Det är egentligen ett tag sedan jag läste ”Wink Poppy Midnight” men inspirationen att skriva har inte infunnit sig förrän nu. Så kan det vara ibland.

April Genevieve Tucholke är en ny bekantskap för mig och efter att ha läst ”Wink Poppy Midnight” har min nyfikenhet definitivt väckts. Hon har även skrivit ”Between the Devil and the Deep Blue Sea”, ”Slasher Girls & Monster Boys” samt ”Between the Spark and the Burn” och har blivit publicerad i sammanlagt tretton länder. Vad jag kan förstå så är ”Wink Poppy Midnight” den första av hennes böcker som getts ut på svenska.

Handling/Förlagets beskrivning:
”Wink Bell är en rödhårig och tovig sagoberättare. Hon bor utanför stan med en hel drös syskon och en mamma som är spåkvinna. Ingen i skolan ger sig på något av syskonen Bell. De är en sort för sig, de gråter inte, de låter sig inte tryckas ner.

Poppy är skolans manipulativa och grymma drottning. Hennes enda svaghet och stora hemlighet är Leaf, Winks äldre bror, som hon är galet förälskad i. Han struntar totalt i henne vad hon än säger eller gör. Då går Poppy raka vägen hem till sin granne …

Midnight Hunt som har varit kär i henne i åratal. De ligger med varandra, Midnight fäller en tår av lycka medan Poppy rycker på axlarna och skrattar. När Midnight flyttar hoppas han få ett slut på Poppys nattliga besök.

Men det är så klart inte Midnight som bestämmer det. Vem tror han att han är? Det kan bara Poppy göra, och snart rullar en suggestiv skräckberättelse igång, ett på många sätt annorlunda triangeldrama.”

Omdöme/Tankar:
Jag gillar verkligen ”Wink Poppy Midnight” och fastnade för språket, handlingen och oförutsägbarheten i berättelsen. Det är härligt med litteratur som väcker funderingar! Gränserna mellan vem som är hjälte och vem som är skurk är suddiga precis som det kan vara i livet.

Karaktären Midnight är fascinerad av både Wink och Poppy. Jag är inte helt på det klara varför. Poppy är vacker och mystisk men hon behandlar ju honom så illa? Wink är milt uttryckt en udda person och frågan är om hon är galen o farlig eller bara annorlunda?  Wink, Poppy och Midnight är väldigt olika varandra men en sak har de gemensamt – alla tre saknar någon som stått dem nära.

Kort sagt – det här är en bra bok som jag gärna skulle vilja diskutera med någon. Vet dock inte vad jag tycker om slutet på den….

Vill du läsa vad andra skrivit om ”Wink Poppy Midnight”? Då kan jag t ex tipsa om dessa: Prickiga Paula, Annas bokblogg, Beas bokhylla och Världens bästa bok.

Utkom: 2017
Antal sidor: 251
Åldersgrupp: Unga vuxnaSpara

Spara

Spara

Spara

Enkät om böcker – hurra!

Hittade en bokenkät hos Dark Places. Frågorna och mina svar kommer här:

1. Vilken bok läser du just nu?
Läser väldigt sporadiskt i ”Morantologi” av Caitlin Moran och ”Varför vara lycklig när man kan vara normal” av Jeanette Winterson. Har även påbörjat min första e-bok någonsin (jo faktiskt!) men vi får se hur det går med den.

2. Vilka tre böcker tror du att du kommer läsa härnäst?
Definitivt ”Karthago” av Joyce Carol Oates. Annars ligger ”Hello Kitty Must Die” av Angela S. Choi och ”Förr eller senare exploderar jag” av John Green bra till.

3. Varifrån hittar du böcker du ska/vill läsa?
Jag hittar dem oftast via olika bloggar eller i tidningar.

4. Vilka är de författare som du läser allt utav?
Det är nog Joyce Carol Oates, Stephen King och Gillian Flynn. Flynn har ju bara gett ut tre böcker men dem har jag läst. Har inte läst allt av Oates och King men det är förmodligen de två jag läst mest av.

5. Hur går dina tankar när du ska ge bort boktips/böcker?
Jag försöker tänka mig in i hur personen jag tipsar är, vad hen tycker om osv.

6. Hur ser din handstil ut?
Om jag skärper mig så är den ganska så snygg, men jag skriver alldeles för sällan för hand så den har blivit sämre tyvärr.

7. Vilka är dina favorit-tv-serier-topp 5 ut?
Jag tycker att det är så himla roligt med tv-serier men att bara välja 5 stycken…det går ju inte! Det finns ju och har funnits så många bra! Det har definitivt funnits sådana som betytt mer än andra men jag kan inte rangordna dem. Därför gör jag en kompromiss och räknar upp fem stycken som jag tycker mycket om (men ingen av dem är egentligen bättre än den andra):

1. Black Books
2. Six Feet Under
3. Nurse Jackie
4. Buffy the Vampire Slayer (det är kanske inte en s k ”kvalitetsserie” men jag gillar den ändå)
5. In Treatment

8. Vilken musik lyssnar du på när du är ledsen?
Svårt att välja…jag har faktiskt en spellista på Spotify som heter Sadness. Två av låtarna där är ”Breathe Me” med Sia och ”När du dör” med Säkert

9. Vilken är din sorgligaste film?
Filmer kan vara sorgliga på olika sätt. En av de filmer som drabbat mig hårdast är ”Boys Don´t Cry”.

10. Vilka adjektiv skulle du använda för att beskriva dig själv?
Snäll, empatisk, känslosam

Nyligen läst: ”Stål” av Silvia Avallone

StalJag läste ut ”Stål” för ungefär en vecka sedan och har medvetet väntat med att skriva om den här. Det är en  mäktig bok (syftar inte på sidantalet utan på handlingen) och jag har behövt smälta den lite.

Silvia Avallone är bosatt i italienska Bologna och är verksam som performanceartist och poet. ”Stål” är hennes debutroman och den väckte stor uppmärksamhet i hemlandet när den kom ut. Boken har blivit en bästsäljare i bl a Frankrike, Italien och  Nederländerna. ”Stål” har nominerats till Italiens finaste litterära pris, Premio Strega.

Handling/Text från bokens baksida:
”  De bästa vännerna Anna och Francesca växer upp i ett nedslitet bostadskomplex i den toskanska kuststaden Piombino. I horisonten skymtar Elba, men på Via Stalingrado är det kring stålverket livet rör sig. Flickorna är tretton år, på väg att ta steget in i vuxenvärlden och är heta föremål för männens och pojkarnas blickar. De är prinsessor i ett fallfärdigt kungadöme och drömmer om ett liv tillsammans långt borta från föräldrarna och stålverket. Anna har stora planer för sitt liv, hon ska läsa vidare och bli domare eller politiker. Francesca drömmer om att bli velina, att jobba på tv eller bli modell.
Stål är en gripande skildring av två unga flickors vänskap och hur de tillsammans möter omgivningens krav och förväntningar. Samtidigt ger romanen en storslagen nutidsbild av livet på Italiens baksida.”

Omdöme/Tankar:
Åh, det finns så mycket att känna och tänka om den här boken! ”Stål” är verkligen en bok som passar för en bokcirkel! Jag tänker inte trötta ut er med alla funderingar jag har utan ska försöka begränsa mig. Det här är en väldigt bra bok tycker jag men det finns några saker som skaver lite.

Vi börjar med berömmet. Jag är väldigt förtjust i språket och miljöskildringarna gör att det känns som om man är på plats i bostadskomplexet, på stranden, i stålverket och i flickornas hem. Avallone låter oss möta en rad olika människor och det är en hård miljö som de vistas i. Beskrivningarna av fattigdomen, hettan och det hårde arbetet på stålverket känns nästan fysisk. Jag grips av Anna och Francescas vänskap och engageras av eländet som finns omkring dem. ”Stål” är en bok som kommer att finnas i mina tankar ett bra tag.

Så vad är det då som skaver? Som gör mig lite fundersam? Ja, jag störde mig faktiskt på att en så stor del av boken är så fokuserad på flickornas kroppar, deras förhållande till dem och framförallt männens besatthet. Det finns säkert en bakomliggande mening med skildringarna men tja…jag tycker att det blev lite för mycket av det. Jag förstår att boken vill skildra hur det är att varken vara barn eller en vuxen kvinna, hur Anna och Francesca märker att de kan använda sin skönhet till att få som de vill osv. men det är tydligt ändå…

Jag gjorde misstaget och började läsa om vad andra skrivit om ”Stål”. Även om jag kanske inte instämmer i varenda mening jag läst så känner jag att andra satt ord på vad jag tänker om boken på ett bättre sätt än vad jag kan (orkar?) . Om ni vill läsa recensioner så kan jag tipsa om t ex: DN, Feministbiblioteket, Kulturbloggen, Annika Koldenius, Bokism och Bokstugan.