Kategori: Litteratur

Tematrio: Halloween

Halloween var för en vecka sedan men jag känner mig ändå inspirerad att göra veckans tematrio som Lyrans Noblesser satt ihop. Bättre sent än aldrig eller hur? Tematrion handlar om skräcklitteratur (det är min tolkning iallafall) och uppgiften går ut på att man ska berätta om tre ”skrämmande bra romaner/noveller”.  Det är svårt att begränsa sig men här är tre romaner som jag tycker är väldigt spännande:

1. Staden som försvann av Stephen King
”Jerusalems Log i Maine är den typiska amerikanska småstaden. Prydliga vita hus med verandor och välskötta gräsmattor, ett centrum med drugstore och lunchrestauranger. Bondgårdar och små industrier utanför staden. En sensommardag kör författaren Ben Mears sakta in i staden. Han har vuxit upp där och återvänder nu för att skriva en roman om staden och driva ut barndomens alla spöken. Men så blir det inte, för något håller på att hända med Salems Lot. Märkliga dödsfall inträffar. Ett barn försvinner. Människor börjar uppföra sig konstigt. En främling har nämligen kommit till staden. En främling med en hemlighet lika gammal som ondskan själv. Salems Lot och dess invånare kommer att drabbas på ett sätt som ingen i vår moderna, rationella värld kan förstå” (beskrivning hämtad från Bokus)

2. En hjärtformad ask av Joe Hill
”Skulle du köpa en vålnad? Förmodligen inte. Men det är just vad Jude Coyne gör, på internet. Coyne är en firad rockstjärna som dragit sig tillbaka till sin gård i North Carolina med sin samling av platinaskivor och ockulta troféer samt flickvännen Georgia. Vålnaden som levereras punktligt i en hjärtformad ask är tänkt som ett makabert tillskott till samlingarna. Men vålnaden vill se Jude Coyne död och begraven. Och det gäller inte bara Coyne. Alla som kommer i vålnadens väg riskerar att gå samma öde till mötes. Jude och Georgia tvingas fly för sina liv. Det blir en skräckfärd till helvetet, utan returbiljett, undan vålnaden, utan nåd.” (beskrivning hämtad från Adlibris)

3. Odd Thomas av Dean Koontz
”De döda pratar inte. Jag vet inte varför. Men de försöker kommunicera och Odd Thomas, kock på en snabbmatsrestaurang i en liten stad mitt i öknen, är deras motvillige förtrogne…//… En mystisk man kommer till staden med en glupande aptit, ett arkivskåp sprängfyllt med information om världens värsta mördare, och ett följe av hyenaaktiga skuggor. Vem mannen är och vad han vill kan inte ens Odds bortgångna informatörer berätta för honom. Den mest illavarslande ledtråden är en sida riven ur en kalender med datumet 15 augusti. Idag är det den 14:e. Om tjugofyra timmar kommer staden att vakna till en dag präglad av kaos. När ondskan rullar ihop sig under den brännande ökensolen kämpar Odd för att undvika en hägrande katastrof med hjälp av sin själsfrände och en oväntad grupp allierade som inkluderar kungen av rock ’n’ roll. Hans berättelse om hur det förflutna och nuet och ödets bestämmelser löper samman är det stoff våra värsta mardrömmar är vävda av.” (beskrivning hämtad från Bra Böcker)

Nyligen läst: En dag av David Nicholls

En dag av David NichollsDet här är en bok som hyllas från alla håll och kanter och det känns nästan onödigt att recensera den när så många redan skrivit välformulerade omdömen! Både litteraturbloggar och tidningsrecensenter verkar överens och det är ju rättså imponerande! Förlaget har valt att fylla de två första sidorna i boken med citat (i fetstil) från entusiastiska recensenter och det störde mig lite – jag vill helst bilda mig en egen uppfattning (så gott det går iallafall)! Det är så himla lätt att få för höga förväntningar och att sedan bli besviken när något hypas (skriver man kanske hajpas på svenska?) så mycket! När det gäller En dag av David Nicholls så måste jag sälla mig till hyllningskören! Åh, vad jag tycker om den här boken!

Hur beskriver man en handling utan att avslöja för mycket? På baksidan av En dag finns följande text att läsa:

Du kan leva hela ditt liv utan att inse att det du letar efter finns rakt framför dig.
15 juli 1988. Emma och Dexter tillbringar en natt tillsammans efter examen på universitetet. Dagen efter måste de gå skilda vägar. Men var kommer de att vara den 15 juli året därpå? Och alla år som följer?”

Det är ju en ganska så sparsmakad beskrivning eller hur? Vill ni läsa mer uttömmande redogörelser så kan jag tipsa om följande bloggar: Bokhora, Bokläsardagbok, Dantes bibliotek och Bokgalleriet.  Jag försökte hitta negativa recensioner för att skapa lite balans men har faktiskt inte lyckats hitta en enda.

En dag är en romantisk, välskriven bok med en handling som engagerar (ska de få varandra? när ska de fatta att de är perfekta för varandra?). När jag läste den så kände jag att jag faktiskt brydde mig om huvudpersonerna! Det var en trevlig upplevelse. Jag ska inte avslöja hur boken slutar men det blev inte som jag hade föreställt mig! Det känns bra att jag blev överraskad men samtidigt så stör det mig. Innan jag började läsa boken så var jag lite tveksam till bokens upplägg – att vi får möta huvudpersonerna den 15 juli år efter år. Jag trodde att det skulle bli konstigt och osammanhängande men jag hade fel. Det är ett smart drag av David Nicholls att välja det upplägget eftersom det underlättar skildringen av hur personerna utvecklas och av vad som händer i samhället under årens gång. Jag är jättenyfiken på Nicholls andra böcker men kan de mäta sig med En dag? Paulina Helgeson på SvD har skrivit en fin recension och jag tänkte citera avslutningen på den: ”En dag är må bra-läsning när den är som bäst – smart, underhållande och känslosam utan att vara sentimental”.

I höst är det premiär för filmatiseringen av En dag och jag kan inte bestämma mig för om jag ska se filmen eller inte. Jag vill liksom behålla min bild av till exempel karaktärerna.  Huvudpersonerna ska spelas av Anne Hathaway och Jim Sturgess och tjaa vad tycker jag om det? Sturgess vet jag knappt vem det är och Hathaway är ju en bra skådespelerska men jag kan inte riktigt se Emma i henne. Nåväl, vi får väl se helt enkelt.

Nyligen läst: Lilla stjärna av John Ajvide Lindqvist

Lilla stjärnaJohn Ajvide Lindqvists fjärde bok ”Lilla stjärna” är en obehaglig, blodig och välskriven bok om utanförskap och längtan efter kärlek. Inledningen är olycksbådande och ger oss en hint om vad som komma skall, eller rättare sagt att slutet på berättelsen kommer att bli våldsamt. Detta skapar en speciell stämning och gör handlingen ännu mer otäck. Jag läste någonstans att det finns planer på att filmatisera ”Lilla stjärna” och tjaa…gillar man splatter och massor med blod så gillar man nog filmen. För mig räcker det med de bilder som målas upp i mitt huvud när jag läser boken.

”Lilla stjärna” handlar om flickorna Theres och Theresa som föds ungefär samtidigt men som har helt olika utgångspunkter och helt olika uppväxter. Theres lämnas som nyfödd att dö i skogen men hittas av den avdankade Svensktoppsstjärnan Lennart. Han upptäcker snart att hon är udda samt att hon är oerhört musikalisk och ser henne som en ny chans till berömmelse. Lennart låter henne växa upp i sin källare – gömd och totalt avskärmad från omvärlden. Theresa föds på Österyds BB och växer upp i en ganska så vanlig familj. Hennes tillvaro präglas alltmer av utanförskap och hon är en mycket ensam tjej. Så småningom upptäcker hon att hon tycker om att skriva och Internet ger henne i viss mån den gemenskap som hon saknar i vardagen. Theres och Theresa träffas när de är fjorton år och en märklig vänskap uppstår dem emellan. Tillsammans sätter de igång en serie händelser som får ett våldsamt slut.

Jag tycker att det här är en mycket läsvärd bok (även om jag tyckte att vissa avsnitt var lite väl ”kladdiga”) och jag gillade den mer än ”Människohamn”. En av anledningarna till att jag föredrar ”Lilla stjärna” är att det övernaturliga är nedtonat och att igenkänningsfaktorn är högre här. Skildringen av de utstötta tjejerna, av skolvärlden och av den gemenskap som kan hittas på Internet gör att handlingen blir ännu mer skrämmande. Vad händer om ett antal människor (med utanförskap som gemensam nämnare) förenas och bestämmer sig för att göra något åt sin situation? I den här boken får vi veta det – även om det naturligtvis är rejält tillskruvat. Det jag gillar mest med John Ajvide Lindqvists böcker är hans personbeskrivningar och hans förmåga att måla upp skräckscenarier i det vardagliga. Jag tycker nästan att ”Lilla stjärna” blir extra otäck eftersom den handlar om barn.   I boken drivs idoldyrkan till sin spets och folkkära fenomen som Idol samt Allsång på Skansen attackeras. Det kittlar fantasin och känns som otippade inslag i en skräckbok (eller kanske inte det där om idoldyrkan men…). Vissa menar att boken har tydliga drag av människoförakt och jag vet inte om jag håller med om det eller ej. Det tål att tänkas på.  

Det finns så mycket att skriva om den här boken känner jag! Det här inlägget har redan blivit långt och för att inte trötta ut er alltför mycket så tipsar jag om följande bloggar (som också recenserat ”Lilla stjärna”): Bokhora, Finpop, Boktoka, Marias bokliv och Fiktiviteter.

 

Nyligen läst: Orkestergraven av Unni Lindell

OrkestergravenUnder den senaste veckan har jag sträckläst ”Orkestergraven” av Unni Lindell och nu, när den är utläst, så känner jag mig nästan lite vilsen. Vilsen och otålig att få välja en ny godbit i bokhyllan. Jag tror att många läser mer på sommaren än under övriga delar av året och att valet ofta faller på en riktigt rafflande deckare. Då är det ju lämpligt att jag tipsar om en bra sådan nu eller hur?

”Orkestergraven” är skriven av norska Unni Lindell och ingår i en serie om kriminalkommissarie Cato Isaksen. Boken utkom 2006 och de föregående böckerna heter: ”Ormbäraren”, Drömfångaren”, ”Sorgmantel”, ”Nattsystern” och ”Rödluvan”. Jag tror att varje bok är fristående men det hade nog inte gjort något om jag läst de som getts ut före denna. Man får möta en hel del personer i ”Orkestergraven” och hade jag läst de tidigare böckerna så hade jag nog förstått relationerna bättre. Nåväl, man kan läsa den här boken ändå…

Vad handlar ”Orkestergraven” om? Följande beskrivning är hämtad från bokens baksida:

Ibland måste man helt enkelt genomföra det man bestämt sig för. Inte tveka utan bara göra det. Han skulle mörda henne. Snart skulle hon vara död.
Siv Ellen Blad, tonårsmamma, postkassörska och passionerad violinist, hittas mördad en natt i början av januari. Det tar inte lång tid innan kriminalkommissarie Cato Isaksen hittar möjliga misstänkta. En utflyttad äkta man. En potentiell älskare. Och det har funnits fler män i offrets närhet, män som haft möjlighet att döda och sedan låta sig uppslukas av natten utan att bli sedda.
Men vilket är motivet? Alla uppslag tycks glida som kvicksand mellan Cato Isaksens fingrar, gång på gång hamnar han i en återvändsgränd och får börja om från början.
Och hemma väntar familjen. Hustrun Bente, deras två tonårssöner och så minstingen Georg. Sjuåringen som Cato Isaksen har med en annan kvinna. Barnet som alltid kommer i kläm, pojken med den livliga fantasin.
När Georg börjar tala om farbrorn som hämtar honom på fritids avfärdar hans far det som ännu en låtsasvän. Men så går det upp för Cato Isaksen att den farbror Georg pratar om är den mördare han letar efter.”

”Orkestergraven” är den första boken jag läser av Unni Lindell och jag kommer definitivt att läsa fler. Jag tycker att det är en välskriven kriminalroman (eller pusseldeckare som den även skulle kunna kallas) som både är spännande och lättläst. Boken skrevs 2005 och det märks bland annat på att Tsunamikatastrofen vilar som en skugga över handlingen (dels genom att den skymtar förbi i nyhetssändningar och dels genom att en av Cato Isaksens kollegor har anmälts som saknad i katastrofen). Det skapar en speciell känsla tycker jag.

(Efter ”Orkestergraven” har ytterligare tre böcker med Cato Isaksen utgivits. De heter: ”Honungsfällan”, ”Mörkermannen” och ”Sockerdöden”.)

Jag försökte…det gjorde jag verkligen

Jag får ju faktiskt skylla mig själv. När jag anger min e-postadress och tackar ja till att få nyhetsbrev från ställen som till exempel Adlibris, La Redoute, Ellos och CDON så är det ju självklart att frestelserna kommer att öka markant. Nu har det hänt (igen kanske jag måste tillägga).

För några dagar sedan så fick jag ett mail från Adlibris där de meddelade att man under en begränsad tid kan köpa tre pocketböcker för 99 kr. Det är ju onekligen ett mycket bra pris och jag började att vackla. Å ena sidan så har jag tre fulla bokhyllor därhemma med mängder av härliga böcker som jag inte läst. Å andra sidan så är det ju så himla roligt att läsa! Jag borde kanske ha slängt det där mailet när jag fick det och sedan glömt bort det men det gjorde jag inte. Det gick att stå emot frestelsen i några dagar men tillslut så föll jag .

Efter att ha letat mig igenom det bokurval som fanns med i erbjudandet så valde jag följande godbitar:

Nyligen läst: På det fjärde ska det ske av Kajsa Ingemarsson

På det fjärde ska det skeIgår läste jag ut ”På det fjärde ska det ske” av Kajsa Ingemarsson och snacka om att den här boken är en kontrast till ”En hjärtformad ask” av Joe Hill (den förra som jag läste ut)! Jag tror inte att de har något gemensamt! Det spelar ju i och för sig ingen roll men ändå. ”På det fjärde ska det ske” placeras förmodligen i kategorin chick-lit och det är en genre som jag är väldigt obekant med. Jag har egentligen ingen bra förklaring till varför jag nästan aldrig läser sådana böcker…förmodligen spelar mina egna fördomar in en hel del. Mer om dem en annan gång…

Så vad handlar Kajsa Ingemarssons bok om då? Jag gör det lätt för mig och kopierar beskrivningen från AdLibris:

”Måste man bestämma sig för att alla andra gör det? Paula kommer hem från ännu en utlandsvistelse och upptäcker, motvilligt, att hennes omgivning redan gjort sina val. Partykompisen Anna har träffat den stora kärleken, Rakel är mitt uppe i karriären och Johan, pojkvännen, har börjat tappa tålamodet. Plötsligt står Paula ensam kvar i en tillvaro byggd på resor, ströjobb och en och annan affär vid sidan av. Men kanske har alla omkring henne rätt? Kanske är ändå utbildning, fast jobb och en ring på fingret lösningen. Allt ställs dock på ända när hon plötsligt får ett erbjudande hon inte kan motstå.”

Boken utkom 2007 och är Kajsa Ingemarssons författardebut. Sedan dess har hon skrivit ett flertal böcker och några av dem är: ”Små citroner gula”, ”Den ryske vännen” och ”Inte enklare än så”. Vad jag kan förstå har hennes böcker gjort stor succé och lästs av många!

”På det fjärde ska det ske” är en väldigt lättläst bok som man tar sig igenom relativt snabbt (trots att den har över fyrahundra sidor) och det  är trivsam läsning. Jag blev road men inte mycket mer. Ibland kan det ju vara just det man är ute efter – underhållning (så var det för mig i det här fallet). De flesta som läser boken kan nog hitta något att känna igen sig i och det är förmodligen bokens styrka. Bortsett från det så känner jag inte att Paula utvecklas så mycket… Det händer väldigt mycket i hennes liv men tja..vilka insikter kom hon fram till? Bestämde hon sig för vad hon ville med sitt liv? Att hon ville fortsätta som hon gjort tidigare? Jag är inte alldeles säker på vad boktiteln har med handlingen att göra heller… Ibland så fick jag lust att skälla på huvudpersonen och liksom öppna hennes ögon! Hur många har jobbat på reklambyrå i New York, fått jobb på en tv-redaktion och sedan blivit upptäckta som skådespelerskor till exempel? Tänk att ha haft så många karriärsmöjligheter! Nåväl…nu låter det nog som att jag totalsågar boken och det är inte meningen. ”På det fjärde ska det ske” är inte en dålig bok. Om du söker underhållande läsning utan allt för mycket ”tuggmotstånd” så är detta en trivsam bok att läsa.

Just like everybody else

Nej, jag kunde inte stå emot utan föll för frestelsen. Idag beställde jag ”Cirkeln” av Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg från Adlibris och jag hoppas verkligen att den är så bra som alla säger! Jösses vilket surr det är på nätet om denna bok! Alla bokbloggar som jag följer skriver om Cirkeln och jag tror inte att jag läst ett enda negativt omdöme. Snacka om en lyckad bokdebut för Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg! Naturligtvis blir jag nyfiken på något som tokhyllas så! Det ska verkligen bli spännande att se om jag blir lika förtjust! Någon skrev att handlingen i boken ger lite Buffy-vibbar (ehh..hur skriver man ett sånt ord korrekt?) och det ökar ju förväntningarna!

Ps. Om någon musiknörd mot förmodan skulle läsa det här inlägget – titeln syftar på The Smiths fantastiska låt ”How Soon Is Now”! Ds.

Nyligen läst: En hjärtformad ask av Joe Hill

En hjärtformad askJag älskar att läsa böcker och har alltid en liggandes på hyllan ovanför min säng. Tyvärr så läser jag väldigt sporadiskt och det medför att det tar tid innan en bok blir utläst. Nu när jag blivit arbetslös så ska jag ta tillfället i akt att läsa lite mer. För att sporra mig själv till att komma i gång med läsandet (och till att hålla det igång) har jag tänkt skriva en liten recension efter varje bok. Detta ger mig ju en anledning att skriva något i bloggen också! Det lär väl inte bli supertätt mellan bokrecensionerna men det kan inte hjälpas. Jag har bestämt mig för att kalla dessa inlägg/recensioner för ”Nyligen läst” + bokens titel.

Först ut är ”En hjärtformad ask” av den amerikanske författaren Joe Hill. Detta är Hills debutroman och den har väckt stor uppmärksamhet internationellt. Det beror säkert på att det är en bra och spännande bok men jag tror ju att det faktum att Joe Hill är son till skräckmästaren Stephen King påverkar också.

”En hjärtformad ask” tar sin utgångspunkt i North Carolina där den fd. rockstjärnan Jude Coyne bor tillsammans med sin unga flickvän Georgia. Jude har dragit sig tillbaka från rocklivet och lever ett ganska så lugnt liv på sin gård. Förutom sin samling platinaskivor har han även ett ganska så stort antal udda föremål av ockult karaktär. En dag hittar Judes assistent ett mail med ett tips om en annons på en auktionssajt. Det som auktioneras ut är en vålnad och Jude kan inte motstå frestelsen att lägga ett bud. Några dagar senare levereras en hjärtformad ask hem till gården och tillvaron förändras drastiskt. Vålnaden är tänkt som ett makabert tillskott till samlingarna men kommer istället att förändra deras liv för alltid. Den vill nämligen se Jude död och drar sig inte för något för att uppnå sitt mål. Alla i Judes omgivning är nu hotade och Jude och Georgia tvingas fly för sina liv!

Så vad tyckte jag om boken? Är Joe Hill lika bra på att skriva som sin far? Jag tycker att det är en väldigt spännande bok som genomsyras av en krypande, hotfull stämning. Bitvis är den väldigt blodig (med detaljerade beskrivningar) men det hör kanske till genren? Jag tror iallafall att jag är för äckelmagad för att se en eventuell filmatisering. Är Hill lika bra som sin far? Det är nog orättvist att jämföra tror jag…inte minst för att detta är Joe Hills första bok. Jag vill gärna läsa mer av honom och hoppas att han kommer att skriva många fler böcker!

 

Man kan ju alltid ändra sig…

Det verkar som om årets skörd från bokrean blir större än vanligt. Jag förhandsbokade tre böcker från Bokus och intalade mig att det skulle få räcka… Hehe…ja man är ju inte sämre än att man kan ändra sig eller hur? Jag har redan fallit för två böcker till! Nu har jag nått en kompromiss med mig själv: om jag ska shoppa på bokrean så måste jag försöka sälja sådana böcker som bara står och samlar damm där hemma. Jag tänker inte tokröja i bokhyllorna men det finns ett gäng som jag vet att jag aldrig kommer att läsa. Bra va? Dessa fick följa med mig hem igår:

Bokrea 2011

Om ungefär två veckor är det dags för årets bokrea (jag blir lika överrumplad varje gång). Hittills har jag fått erbjudande av både Bokia, CDON och Bokus om att jag kan få förtur på förhandsbokningen. Jag har väldigt många böcker där hemma och de flesta har jag inte läst men…jag kunde inte stå emot i år heller. Årets inköp blir: