Kategori: Musik

R.I.P Kurt Cobain

I söndags var det 15 år sedan Kurt Cobain (sångare i 90-talsbandet Nirvana och en av grungens förgrundsgestalter) begick självmord. Tänk vad fort tiden går! För 15 år sedan var jag 17 år och jag minns exakt vad jag gjorde när radion meddelade hans tragiska död. Jag skyndade mig ut till mina föräldrar som naturligtvis inte reagerade på samma sätt som jag. De visste inte ens vem han var –till min stora besvikelse.

 

Jag var inget inbitet fan till Nirvanas musik men jag tyckte om deras låtar och attityden i den och kände en fascination inför Kurts person. Tro det eller ej men jag blev ledsen och tja besviken när han sköt sig. De första åren hedrade jag honom med ett tänt ljus och Nirvanamusik på dödsdagen och det kändes bra. Det slutade jag med så småningom men han har definitivt en speciell plats i min musikvärld.

 
Tänk vad mycket intressant musik han kunnat skapa om han orkat leva! Så kände jag för 15 år sedan och de känslorna har inte ändrats.

 

 Kurt Cobain

Just when I thought I was out…they pull me back in

Det har varit en j-gt märklig vecka. Sjukhusbesök, fika i Alingsås och ett telefonsamtal som kommer att förändra hela min livssituation de närmsta 3 månaderna. Jisses. Har känt mig/känner mig så omtumlad efter veckans händelser att jag impulsköpte 2 cd-skivor (Glasvegas och Kings Of Leon) samt ett blodrött läppstift från Make Up Store häromdagen. Kände att jag ville unna mig lite… (jo jag veet…vi beställde U2-biljetter i förra veckan! Schhhhhh)!

I torsdags ringde de från min förrförra arbetsplats och undrade om jag kunde tänka mig att börja jobba där igen. Avdelningen som jag arbetade på (i 4 år) har apmycket att göra och de erbjöd mig en heltidstjänst (projektanställning). Jag drabbades av fullständig kortslutning i huvudet och bad om att få lämna besked senare samma dag. Snacka om vilsna känslor! Naturligtvis så tackade jag ja. Hur skulle jag kunna göra något annat med tanke på hur arbetsmarknaden ser ut?? Nåväl…vare sig det blir 3 månader eller mer som jag jobbar där – det är ju j-gt skönt att få ngn sorts ekonomi och en viss trygghet (även om det kanske blir kortvarigt).

Nu har det ”äntligen” hänt – jag har blivit utvald till opponent i ett slutseminarium på ”min” högskola. Har stått i kö i evigheter och i nästa vecka så ska det ske. Man måste ha opponerat för att få ut sin examen sedan (ja när ens egna uppsats är klar då). Jag börjar få lite ont i magen. Uppsatsen som jag ska opponera på är låång och verkar riktigt bra. Fan, min uppsats suuuuger!

Way Out West 2009 – dags att börja spara pengar?

Idag publicerades det första artistsläppet inför årets upplaga av Way Out West och det ser redan lovande ut!

Följande artister/band har bokats:
Arctic Monkeys
Lily Allen
Band Of Horses
Wilco
Bon Iver
Fever Ray
Vivian Girls
Jenny Wilson
Timo Räisänen
Calexico

Klubb:
Chairlift
Jay Reatard
Crookers
Magnetic Man feat. Skream & Benga
Erol Alkan
The Big Pink
Rise Against
The Bronx

Jag måste nog erkänna att jag inte hört talas om någon/något av banden/artisterna när det gäller klubbakter. Någon som har lust att informera? Beträffande de andra artisterna säger jag bara: oooooohhhhh… Jag vill dit men tänk om jag inte har råd eller får något sällskap? Skulle så himla gärna vilja se/lyssna på Band Of Horses och Calexico!!! Jag kanske kanske kan snåla ihop pengar till en endagsbiljett (har presentkort på Ticnet som täcker en del av avgiften)… Åh, drömma kan man ju alltid.