Nyligen läst: ”Rökridå” av Krysten Ritter

Jag blev väldigt förväntansfull när jag fick veta att Krysten Ritter hade skrivit en debutroman. Naturligtvis reserverade jag den på biblioteket, innan den ens var inköpt, och sedan började en otålig väntan. Höga förväntningar kan vara både bra och dåligt. Skulle min entusiasm mattas efter att ha läst boken?

Krysten Ritter är skådespelare samt författare och ”Rökridå” är hennes debutroman. Ritter har medverkat i ett flertal filmer och tv-serier. Hon spelar huvudrollen i ”Jessica Jones” som finns på Netflix och hon hade en roll i populära ”Breaking Bad”. Några av de filmer hon medverkat i är: Big Eyes, En shopaholics bekännelser och Life Happens. Krysten Ritter har grundat produktionsbolaget Silent Machine där man strävar efter att lyfta fram komplexa kvinnliga huvudpersoner.

Handling/Text från bokens baksida:
”Tio år har gått sedan Abby Williams senast besökte sin hemstad. Hon har försökt lämna allt som hände där bakom sig. Nu bor hon i Chicago och har en framgångsrik karriär som miljörättsjurist. Men ett rättsfall tvingar henne att återvända till den lilla staden Barrens i Indiana, och det dröjer inte länge förrän hon upptäcker oväntade kopplingar till en tio år gammal skandal, som kulminerade i att tonårstjejen Kaycee Mitchell försvann. Men i sina försök att ta reda på vad som egentligen hände med Kaycee börjar Abby tvivla på sina egna minnen. Vad är sant och vad är inte? Och när hon snubblar över en ännu värre hemlighet – en obehagligt väletablerad företeelse som kallas Tävlingen – går det upp för henne att det i det lilla samhället gömmer sig ett mörker som är större än någon tidigare anat.”

Omdöme/Tankar:
Det första som slog mig, bara efter att ha läst några sidor i ”Rökridå”, är att den skulle passa väldigt bra som film. Kan det bero på att Ritter är manusförfattare och att det färgat av sig i boken? Inte vet jag. Jag såg dessutom henne som huvudkaraktären…men det kan eventuellt bero på att jag sträcktittade på senaste säsongen av ”Jessica Jones” (serie på Netflix) innan jag började läsa.

Jag tycker om språket och miljöbeskrivningarna i ”Rökridå”. Den tar även upp olika aspekter av småstadsproblematik samt hur det kan vara att återvända/göra upp med sitt ursprung. Både det och grundhistorien var spännande att läsa.

Det är en mörk berättelse med få ljuspunkter men den fångar och jag ville hela tiden veta hur allt skulle sluta. Min enda kritik är att jag tycker att vissa lösningar eventuellt var lite långsökta men det är definitivt en bok som ger mersmak. Hoppas att Krysten Ritter kommer att skriva mer.

Är ni nyfikna på vad andra tycker om boken? Några av de som skrivit om den är dessa: Just nu – just här, Boktokig, Fiktiviteter och Johannas Deckarhörna.

Utkom: 2018
Antal sidor: 305
Genre: Deckare

Nyligen läst: ”Eleanor Oliphant mår alldeles utmärkt” av Gail Honeyman

Det sägs att det är bra att tänja på sina gränser och att pröva sina fördomar – ”Eleanor Oliphant mår alldeles utmärkt” har hjälpt mig med det här. Inte själva handlingen i boken kanske…men den får mig att inse att jag haft fler fördomar än jag trott om böcker i den här genren. Ibland är det trevligt att ha fel haha.

Gail Honeyman är bosatt i Glasgow, Skottland och det här är hennes debutroman. ”Eleanor Oliphant mår alldeles utmärkt” har blivit utgiven i en mängd länder världen över och vunnit ett flertal priser. Inte illa för en debutroman eller hur?

Handling/Text från bokens baksida:
”Eleanor Oliphant har gjort det enkelt för sig. Hon klär sig i likadana kläder varje dag, äter samma mat till lunch och veckoslutet firar hon med fryst pizza och två flaskor vodka.
Eleanor Oliphant mår bra, alldeles utmärkt faktiskt. Inget saknas i hennes inrutade och välplanerade liv. Förutom precis allt…
Men så möter hon it-killen Raymond och allting förändras. Tillsammans räddar de en äldre man, Sammy, som fallit ihop på gatan, och Eleanor upplever en värme och gemenskap hon inte trodde fanns. Hon inser att hon varit en fena på att överleva, men inte har en aning om hur man lever.”

Omdöme/Tankar:
”Eleanor Oliphant mår alldeles utmärkt” är en lättläst feelgoodroman med svärta. Kan man säga så? Nåväl, det är så jag känner efter att ha läst den. Berättelsen är både rörande och underhållande. Jag blev både gripen och road. Motsägelsefullt? Kanske…men jag gillar sådana böcker.

Jag har länge varit övertygad om att feelgood inte alls min sorts böcker…men nu börjar jag vackla i mina åsikter. Det kanske är som med film – att det finns bra och dåligt inom alla genrer? Dock så tror jag att det behövs en dos allvar…något som är lite ”kantigt” i handlingen för att jag ska gilla den. Dessa krav uppfylls definitivt i ”Eleanor Oliphant mår alldeles utmärkt”.

Är ni nyfikna på vad andra tycker om boken? Några av de som skrivit om den är dessa: Breakfast Book Club, iHyllan och enligt O.

Utkom: 2017
Antal sidor: 411
Genre: Feelgood?

Nyligen läst: ”Wink Poppy Midnight” av April Genevieve Tucholke

Det är egentligen ett tag sedan jag läste ”Wink Poppy Midnight” men inspirationen att skriva har inte infunnit sig förrän nu. Så kan det vara ibland.

April Genevieve Tucholke är en ny bekantskap för mig och efter att ha läst ”Wink Poppy Midnight” har min nyfikenhet definitivt väckts. Hon har även skrivit ”Between the Devil and the Deep Blue Sea”, ”Slasher Girls & Monster Boys” samt ”Between the Spark and the Burn” och har blivit publicerad i sammanlagt tretton länder. Vad jag kan förstå så är ”Wink Poppy Midnight” den första av hennes böcker som getts ut på svenska.

Handling/Förlagets beskrivning:
”Wink Bell är en rödhårig och tovig sagoberättare. Hon bor utanför stan med en hel drös syskon och en mamma som är spåkvinna. Ingen i skolan ger sig på något av syskonen Bell. De är en sort för sig, de gråter inte, de låter sig inte tryckas ner.

Poppy är skolans manipulativa och grymma drottning. Hennes enda svaghet och stora hemlighet är Leaf, Winks äldre bror, som hon är galet förälskad i. Han struntar totalt i henne vad hon än säger eller gör. Då går Poppy raka vägen hem till sin granne …

Midnight Hunt som har varit kär i henne i åratal. De ligger med varandra, Midnight fäller en tår av lycka medan Poppy rycker på axlarna och skrattar. När Midnight flyttar hoppas han få ett slut på Poppys nattliga besök.

Men det är så klart inte Midnight som bestämmer det. Vem tror han att han är? Det kan bara Poppy göra, och snart rullar en suggestiv skräckberättelse igång, ett på många sätt annorlunda triangeldrama.”

Omdöme/Tankar:
Jag gillar verkligen ”Wink Poppy Midnight” och fastnade för språket, handlingen och oförutsägbarheten i berättelsen. Det är härligt med litteratur som väcker funderingar! Gränserna mellan vem som är hjälte och vem som är skurk är suddiga precis som det kan vara i livet.

Karaktären Midnight är fascinerad av både Wink och Poppy. Jag är inte helt på det klara varför. Poppy är vacker och mystisk men hon behandlar ju honom så illa? Wink är milt uttryckt en udda person och frågan är om hon är galen o farlig eller bara annorlunda?  Wink, Poppy och Midnight är väldigt olika varandra men en sak har de gemensamt – alla tre saknar någon som stått dem nära.

Kort sagt – det här är en bra bok som jag gärna skulle vilja diskutera med någon. Vet dock inte vad jag tycker om slutet på den….

Vill du läsa vad andra skrivit om ”Wink Poppy Midnight”? Då kan jag t ex tipsa om dessa: Prickiga Paula, Annas bokblogg, Beas bokhylla och Världens bästa bok.

Utkom: 2017
Antal sidor: 251
Åldersgrupp: Unga vuxnaSpara

Spara

Spara

Spara

”Dorian” med Agnes Obel

Jag lyssnar väldigt ofta på musik och har en viss tendens att lyssna på samma artister/grupper/låtlistor hela tiden. Då och då försöker jag variera mig (åtminstone lite grann) och ger mig ut på ”upptäcktsfärd”. Min nyfikenhet kan ha väckts av tidningsartiklar, någon kompis som tipsat mig om musik jag borde lyssna på eller att jag botaniserat bland låtlistorna på Spotify.

Bra musik finns det gott om men det är alldeles för sällan som jag ”ramlar” över låtar/artister som letar sig ända in till hjärtat…som får tiden att stanna ett ögonblick och som både gör mig rörd och omtumlad. För några veckor sedan började jag lyssna på danska Agnes Obel och oj vilken fin musik. Den här låten är nästan smärtsamt vacker tycker jag!

Länkkärlek: Kurbits – din slöjdkompis i inredningsvärlden

Jag har inga slöjdkunskaper, är för otålig (?) för att handarbeta och är inte speciellt ”pysslig” av mig. Trots det så älskar jag vacker form och smakfull design, mår bra av härliga färger och vill gärna se mig själv som en kreativ person. Det är kanske därför som jag tycker om att besöka bloggen Kurbits? Den är nämligen fylld av fina saker och kreativitet. Så här beskriver Frida Arnqvist Engström (som driver bloggen) Kurbits:

”Det finns något självklart i handens arbete, antingen vi gör det själva eller uppskattar andra som kan. Idag pratar vi ofta formgivning och design. Vore det inte roligt om vi också pratar slöjd? // Här vill jag göra både och. Skriva om design och formgivning, keramik och textil, trä, plåt och gummi… om eko reko och slöjdhistoria, teori och praktik, kitsch och kul. Den här bloggen har inga begränsningar, den handlar om det jag tycker är lustfyllt och intressant. Med slöjden som avstamp kan man hamna ungefär var som helst, jag lovar! Välkommen till Kurbits, bloggen som tar dig förbi syslöjdens ångest och in i det riktigt roliga gör det självet.”

Kurbits innehåller bl a boktips, folkkonst, formgivning, konsthantverk, slöjd, DIY och texter om återbruk.

Kurbits

 

Länkkärlek: Killer Colours

Stackars lilla blogg..vad du blir uppdaterad sällan. Utseendet växlar kanske lite för ofta men jag är rätt så velig tyvärr.  Har både skrivkramp och en hel del idéer till texter hur ologiskt det än må låta. Nåväl..jag gör en kompromiss och ger er ett tips på en av mina favoritbloggar! Dags för lite länkkärlek med andra ord.

Mitt intresse för smink i allmänhet och nagellack i synnerhet har växt de senaste åren och därför läser jag ett flertal bloggar som handlar om dessa saker. Killer Colours är kanske den som jag följt längst och bloggen drivs av Viola Holmgren. Hennes blogg är fylld av bra information, inspirerande swatches, tips om annorlunda märken och mycket annat. En av de främsta anledningarna till varför jag gillar hennes blogg är att jag tycker att hon har en sund inställning till smink. Att det ska vara lekfullt, inte innebära alltför många regler och att sminket inte ska vara djurtestat. Så här beskriver hon sin blogg:

”I focus on cruelty free beauty and I love the feeling of finding cool products that have gone under the radar. Makeup doesn’t have rules. The only person who decides what’s right or wrong and if you’re wearing it or not is you, and that’s where my job as a blogger comes in handy. Use my experience as a guide or an inspiration towards finding your own way.”

Killer Colours

Länkkärlek: Call me cupcake

Jag läser sällan bak- och matbloggar men gör gärna ett undantag när det gäller Call me cupcake. Det gör  liksom inte så mycket om man inte är våldsamt matlagningsintresserad när bloggen är så himla vacker. Bilderna, designen, språket osv. Kan sitta långa stunder och bara beundra allt fint.

Kvinnan bakom bloggen heter Linda Lomelino och har hittills gett ut tre böcker: ”Lomelinos tårtor”, ”Lomelinos glass” och ”Sweet food and photography”. Hon beskriver sin blogg så här:

”This blog is my creative outlet and I’m equally excited every time I post new recipes and photos. I hope you’ll like spending some time here.”

Call me cupcake

Länkkärlek: C´est la vie|Avec Moi

Dagens länkkärlek vill jag ge till C´est la vie|Avec Moi! Linda Wenneson beskriver sin blogg så här:

”Vardagsbetraktelser. Saker som både berör, inspirerar och skaver. Konsumerar en hel del populärkultur som filmer, teveserier, musik och böcker, så det blir en del om sånt också.
Jag är feminist vilket kan innebära texter om feminism och jämställdhet samt inlägg om kvinnor som inspirerar mig. Samlar på fina minnen och tycker om att fotografera. Får aldrig nog av Paris och drömmer om att bli författare och hönsägare.”

C´est la vie|Avec Moi uppdateras dagligen och de välskrivna inläggen berör både allvarsamma och underhållande ämnen. Besökaren får ta del av debattinlägg, vackra foton, frestande recept och mycket mer. För övrigt så känns det som att Linda och jag har en hel del gemensamt.

c est la vie

Länkkärlek: Bokkei

Idag vill jag tipsa om Bokkei som är skapad av Maria Björnbom-Öberg. Det här är en av de bloggar som jag följt under längst tid och jag blir alltid lika imponerad när jag besöker den.

Hon är en kreativ tjej som gör fantastiska bilder med hjälp av akvarell, olja eller promarkers. Då och då publicerar hon även filmsnuttar och tutorials där man får en aning om hur hennes bilder kommer till.

Maria arbetar som tatuerare på Mans Ruin i Östersund och hennes tatueringar är bland de snyggaste jag sett. Om jag någonsin skulle få för mig att skaffa en tatuering så är hon en av ”drömtatuerarna”.

Bokkei

Länkkärlek: Bokhora

Dags för länkkärlek igen! Idag vill jag uppmärksamma en av Sveriges äldsta och mest populära litteraturbloggar – Bokhora!

Bloggen har vunnit flera priser! Den tilldelades t ex Aftonbladets Stora Bloggpris i kategorin Nöje & kultur i februari 2009 och utsågs till ”Forma Books Blog Award”-vinnare i september 2011. Bokhora är skriven av fem litteraturälskande kvinnor och så här beskriver de sin blogg:

”Vi var fem personer som startade bokhora sommaren 2006 utan något större syfte än att diskutera böcker med varandra…//… Snabbt växte dock publiken och bokhora blev vad den är idag: en plats för litteraturdiskussion och boknörderi. Inget läsbart är för högt eller för lågt för att vi inte ska kunna tänka oss att skriva om det.”

Jag följer flera bokbloggar och det här är definitivt en av de bästa! Hos Bokhora hittar besökaren aktuella och välskrivna inlägg, bokrecensioner, författarporträtt, krönikor, tävlingar och mycket mer. Det är verkligen en blogg med brett innehåll!

Bokhora