I´m the worrying kind

Ja det är jag faktiskt. Just nu är jag i ett skede där jag funderar över om jag ska bekämpa detta faktum – eller acceptera det och försöka lära mig att leva med det. Svårt. Har ganska så nyligen införskaffat en bok med titeln ”Att leva ett liv, inte vinna ett krig” (av Anna Kåver). Eftersom jag är en sporadisk bokläsare så har jag inte kommit så långt ännu, men den handlar om acceptans och att inte föra krig med sig själv. Vi får se om den ger mig något.

Jag tror att jag mår lite bättre idag..än så länge i allafall. I gårdagens inlägg antydde jag att jag är frustrerad över min jobbsituation. Funderar ständigt på vad jag kan göra för att förbättra saker och ting. Det är sannerligen inte lätt att komma fram till något! Man ska aldrig låta någon sätta sig på en men… att leva efter detta motto är inte så enkelt som man kanske kan tro.

Igår beslöt jag mig för att ta ett snack med min chef..men ville förbereda mig tills på måndag. Detta förändrades idag. Är nog tvungen att prata med honom idag. Det knyter sig i magen och jag mår illa! Jag vill så gärna vara trygg i mig själv och känna självförtroende i saker som jag faktiskt kan men jag gör inte det!

Update 11:38

Kommer förmodligen att prata med chefen på tisdag. Vet inte om det är någon idé men jag hoppas att jag lyckats samla mod och någon sorts självförtroende tills dess.

Bad day

Idag vaknade jag i ett sinnestillstånd som jag inte lyckats ta mig ur ännu och det känns tungt.

Jag tycker att jag mått så mycket bättre ett tag nu – är det på väg att vända?Känner mig sorgsen, bitter, överflödig, fet och i vägen. Hatar de många orättvisor som förekommer på mitt jobb – och jag hatar att det inte går att göra något åt dem. Känner mig frustrerad över allt jag vill förändra med mig själv och som jag inte riktigt orkar ta tag i. Trött på att saker och ting ska kännas så….osäkert. Man tror att allt är frid och fröjd (äntligen) och så händer något…igen. Svårt att vara stark och hålla inne…när man känner sig liten inombords. Söker konstant vägar för att komma till ro med mig själv….men skulle nog behöva en karta och en kompass. Vill mycket men inget konkret känns det som ibland.

Hoppas innerligt att jag har en helt annan inställning till livet imorgon. När jag kommer i sådana här sinnesstämningar är det jobbigt att inte kunna ta paus från sig själv och allt som snurrar omkring inuti.

Han är så söt

…när han ligger där i sängen jämte mig. Rosig om kinderna, rufsigt hår och alldeles avslappnad. Jag fylls av kärlek och en oemotståndlig lust att krypa ner till honom. Jag har alltid haft svårt att gå upp om morgonarna men nu är det ännu svårare! Min älskling – du är så fin!