Nyligen läst: ”Blybröllop” av Sara Paborn

Den 23 april var författaren Sara Paborn gäst i SVT:s utmärkta litteraturprogram ”Babel”. Där blev hon intervjuad om sin nya bok ”Blybröllop” och jag blev genast nyfiken samt fick lust att läsa den. Kan hända att läslusten väcktes extra lätt eftersom huvudpersonen är bibliotekarie…jag vet inte.

Sara Paborn har tidigare arbetat inom reklambranschen och har nu skrivit ett flertal böcker. Hon gjorde sin litterära debut 2009 då boken ”Släktfeber” gavs ut. Sedan dess har Sara Paborn skrivit: ”Tuppen och havet”, ”Vilken tur att vi träffades innan vi dog”, ”En eller annan väg” och nu senast ”Blybröllop”.

Handling/Text från bokens baksida:
Man kanske vill hävda att det inte var nödvändigt att ta livet av honom, men jag kan invända på den punkten. Folk lever gärna för länge. De är inte betjänta av det. Ta Horst.
Irene är bibliotekarie och sedan trettionio år gift med kabeldragaren Horst. Hon har alltmer tröttnat på hans uppblåsthet och ständiga spydigheter om hennes intresse för litteratur och trädgårdsskötsel.
Så av en händelse hittar hon en bortglömd kista med blytyngder i källaren och plötsligt står allting klart: hon ska en gång för alla göra sig av med sin man!
Med stor entusiasm och uppfinningsrikedom påbörjar Irene sin resa från tyst mus till amatörkemist med dödlig kunskap om gifter.”

Omdöme/Tankar:
Jag gillade den här boken! Både språket och handlingen bidrar till att man (jag) hela tiden vill fortsätta läsa.

Vissa recensenter har kallat ”Blybröllop” för hysteriskt rolig…det är väl lite att ta i anser jag. Däremot är den definitivt humoristisk, skruvad och underhållande! En sak som gör den extra intressant är att man ju naturligtvis inte kan försvara det huvudpersonen gjorde/gör – men det är inte helt obegripligt.

”Blybröllop” är både en bok om en kvinnas frigörelse och om ett äktenskap i upplösning. Det är, som sagt, en humoristisk bok men skrapar man på ytan och reflekterar över det man läser så finns det en allvarlig ton. Humor med svärta? Det gillar jag.

Jag skulle gärna diskutera handlingen i en bokcirkel – det finns en hel del att fundera kring känner jag.

Om ni vill läsa fler omdömen/recensioner så kan jag tipsa om t ex: Johannas Deckarhörna, Dala-Demokraten och Bokstugan.

Utkom: 2017
Antal sidor: 231
Åldersgrupp: Vuxen

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Nyligen läst: ”Änkan” av Fiona Barton

Jag läste ut ”Änkan” för några veckor sedan och tankarna har snurrat i skallen – så som det ju brukar göra när man sträckläst en bok. Det här är perfekt läsning för dig som vill ha en riktig bladvändare!

Engelska Fiona Barton har en gedigen journalistisk bakgrund och har t ex varit skribent på Daily Mail, nyhetsredaktör på Daily Telegraph samt chefredaktör på Mail on Sunday. Detta ökar trovärdigheten i hennes skildring av mediavärlden. ”Änkan” är hennes debutroman och jag hoppas att hon kommer att skriva fler böcker.

Handling/Text från bokens baksida:
”Vi har sett honom stirra på oss från löpsedlarna – monstret, mannen som har anklagats för ett fruktansvärt brott. Men hon då? Kvinnan som står vid hans sida. Hur mycket vet hon?
Jean Taylors liv var behagligt alldagligt. Hennes man Glen var den enda hon någonsin älskat, mannen med stor M. Men allt förändrades när han förvandlades till den anklagade, till odjuret på tidningarnas förstasidor. Jean var plötsligt gift med en man som i andras ögon var kapabel till obeskrivlig ondska.
Är hon medskyldig? Eller är hon den hunsade eller den ovetande hustrun? Är Glen överhuvudtaget skyldig till brottet som alla tror att han har begått?
Nu är Glen död, och Jean Taylor är för första gången ensam. Det är fritt fram att avslöja hela historien, och hon tänker berätta allt hon vet.”

Omdöme/Tankar:
Änkan” av Fiona Barton är kapitelindelad och i varje kapitel möter vi (med några undantag) antingen änkan, kriminalkommissarien eller reportern (som lyckats få en intervju med Jean). Det kanske låter förvirrande men är det inte. Det är intressant med olika synvinklar.

Det här är en skickligt uppbyggd bok och som läsare känner jag mig osäker in i det sista på vem som är skyldig. Detta gör att ni som uppskattade böcker som ”Mörka platser” av Gillian Flynn eller ”Kvinnan på tåget” av Paula Hawkins säkert tycker om den här också.

Om ni vill läsa recensioner så kan jag tipsa om t ex: Johannas deckarhörna, Bokstugan och Litteraturmagazinet.

Utkom: 2016
Antal sidor: 368
Åldersgrupp: Vuxen

Spara

Nyligen läst: ”Wink Poppy Midnight” av April Genevieve Tucholke

Det är egentligen ett tag sedan jag läste ”Wink Poppy Midnight” men inspirationen att skriva har inte infunnit sig förrän nu. Så kan det vara ibland.

April Genevieve Tucholke är en ny bekantskap för mig och efter att ha läst ”Wink Poppy Midnight” har min nyfikenhet definitivt väckts. Hon har även skrivit ”Between the Devil and the Deep Blue Sea”, ”Slasher Girls & Monster Boys” samt ”Between the Spark and the Burn” och har blivit publicerad i sammanlagt tretton länder. Vad jag kan förstå så är ”Wink Poppy Midnight” den första av hennes böcker som getts ut på svenska.

Handling/Förlagets beskrivning:
”Wink Bell är en rödhårig och tovig sagoberättare. Hon bor utanför stan med en hel drös syskon och en mamma som är spåkvinna. Ingen i skolan ger sig på något av syskonen Bell. De är en sort för sig, de gråter inte, de låter sig inte tryckas ner.

Poppy är skolans manipulativa och grymma drottning. Hennes enda svaghet och stora hemlighet är Leaf, Winks äldre bror, som hon är galet förälskad i. Han struntar totalt i henne vad hon än säger eller gör. Då går Poppy raka vägen hem till sin granne …

Midnight Hunt som har varit kär i henne i åratal. De ligger med varandra, Midnight fäller en tår av lycka medan Poppy rycker på axlarna och skrattar. När Midnight flyttar hoppas han få ett slut på Poppys nattliga besök.

Men det är så klart inte Midnight som bestämmer det. Vem tror han att han är? Det kan bara Poppy göra, och snart rullar en suggestiv skräckberättelse igång, ett på många sätt annorlunda triangeldrama.”

Omdöme/Tankar:
Jag gillar verkligen ”Wink Poppy Midnight” och fastnade för språket, handlingen och oförutsägbarheten i berättelsen. Det är härligt med litteratur som väcker funderingar! Gränserna mellan vem som är hjälte och vem som är skurk är suddiga precis som det kan vara i livet.

Karaktären Midnight är fascinerad av både Wink och Poppy. Jag är inte helt på det klara varför. Poppy är vacker och mystisk men hon behandlar ju honom så illa? Wink är milt uttryckt en udda person och frågan är om hon är galen o farlig eller bara annorlunda?  Wink, Poppy och Midnight är väldigt olika varandra men en sak har de gemensamt – alla tre saknar någon som stått dem nära.

Kort sagt – det här är en bra bok som jag gärna skulle vilja diskutera med någon. Vet dock inte vad jag tycker om slutet på den….

Vill du läsa vad andra skrivit om ”Wink Poppy Midnight”? Då kan jag t ex tipsa om dessa: Prickiga Paula, Annas bokblogg, Beas bokhylla och Världens bästa bok.

Utkom: 2017
Antal sidor: 251
Åldersgrupp: Unga vuxnaSpara

Spara

Spara

Spara

Nyligen läst: ”Stål” av Silvia Avallone

StalJag läste ut ”Stål” för ungefär en vecka sedan och har medvetet väntat med att skriva om den här. Det är en  mäktig bok (syftar inte på sidantalet utan på handlingen) och jag har behövt smälta den lite.

Silvia Avallone är bosatt i italienska Bologna och är verksam som performanceartist och poet. ”Stål” är hennes debutroman och den väckte stor uppmärksamhet i hemlandet när den kom ut. Boken har blivit en bästsäljare i bl a Frankrike, Italien och  Nederländerna. ”Stål” har nominerats till Italiens finaste litterära pris, Premio Strega.

Handling/Text från bokens baksida:
”  De bästa vännerna Anna och Francesca växer upp i ett nedslitet bostadskomplex i den toskanska kuststaden Piombino. I horisonten skymtar Elba, men på Via Stalingrado är det kring stålverket livet rör sig. Flickorna är tretton år, på väg att ta steget in i vuxenvärlden och är heta föremål för männens och pojkarnas blickar. De är prinsessor i ett fallfärdigt kungadöme och drömmer om ett liv tillsammans långt borta från föräldrarna och stålverket. Anna har stora planer för sitt liv, hon ska läsa vidare och bli domare eller politiker. Francesca drömmer om att bli velina, att jobba på tv eller bli modell.
Stål är en gripande skildring av två unga flickors vänskap och hur de tillsammans möter omgivningens krav och förväntningar. Samtidigt ger romanen en storslagen nutidsbild av livet på Italiens baksida.”

Omdöme/Tankar:
Åh, det finns så mycket att känna och tänka om den här boken! ”Stål” är verkligen en bok som passar för en bokcirkel! Jag tänker inte trötta ut er med alla funderingar jag har utan ska försöka begränsa mig. Det här är en väldigt bra bok tycker jag men det finns några saker som skaver lite.

Vi börjar med berömmet. Jag är väldigt förtjust i språket och miljöskildringarna gör att det känns som om man är på plats i bostadskomplexet, på stranden, i stålverket och i flickornas hem. Avallone låter oss möta en rad olika människor och det är en hård miljö som de vistas i. Beskrivningarna av fattigdomen, hettan och det hårde arbetet på stålverket känns nästan fysisk. Jag grips av Anna och Francescas vänskap och engageras av eländet som finns omkring dem. ”Stål” är en bok som kommer att finnas i mina tankar ett bra tag.

Så vad är det då som skaver? Som gör mig lite fundersam? Ja, jag störde mig faktiskt på att en så stor del av boken är så fokuserad på flickornas kroppar, deras förhållande till dem och framförallt männens besatthet. Det finns säkert en bakomliggande mening med skildringarna men tja…jag tycker att det blev lite för mycket av det. Jag förstår att boken vill skildra hur det är att varken vara barn eller en vuxen kvinna, hur Anna och Francesca märker att de kan använda sin skönhet till att få som de vill osv. men det är tydligt ändå…

Jag gjorde misstaget och började läsa om vad andra skrivit om ”Stål”. Även om jag kanske inte instämmer i varenda mening jag läst så känner jag att andra satt ord på vad jag tänker om boken på ett bättre sätt än vad jag kan (orkar?) . Om ni vill läsa recensioner så kan jag tipsa om t ex: DN, Feministbiblioteket, Kulturbloggen, Annika Koldenius, Bokism och Bokstugan.