Nyligen läst: ”Brun flicka drömmer” av Jacqueline Woodson

Jag tycker att det kan vara lite läskigt att ta itu med en bok som blivit riktigt tokhyllad. Det är så lätt att smittas av förväntningarna och bli styrd i sina tankar. ”Brun flicka drömmer” av Jacqueline Woodson har – milt uttryckt – blivit höjd till skyarna. Innan jag började läsa den här boken så tvekade jag lite – dels pg a hyllningarna men även pg a att den är skriven på fri vers. Skulle jag klara av det? Det är ett helt nytt sätt för mig att läsa (eller nytt och nytt…jag har ju läst dikter men…). Åh, vad glad jag är att jag inte lyssnade på mina farhågor!!

Jacqueline Woodson har skrivit ett trettiotal böcker och har vunnit många priser för sina verk. 2018 tilldelades hon ALMA-priset, är läsambassadör i USA (2018-2019) och har valts till Barack Obamas ”O” Book Club.

Woodson ger oss en skildring av sin uppväxt i South Carolina och i New York samt ger en bild av hur det var att växa upp som svart flicka i USA på 1960- och 1970-talet. ”Brun flicka drömmer” är en bok om sökandet efter tillhörighet, segregation och om rasism. Boken ligger verkligen rätt i tiden med tanke på Black Lives Matter-rörelsen.  Jag har valt att ta med hela texten (samt har skrivit av den precis så som den är upplagd) som finns på baksidan av boken eftersom den säger en hel del om hur vackert språket är:

Text från bokens baksida:
”När jag hör ordet
revolution
tänker jag på karuseller
med vackra hästar
som snurrar runt som om de aldrig kommer att stanna och jag
som väljer den lila varje gång, klättrar upp på den
och sträcker mig mot den gyllene ringen, medan musiken spelar.

Revolutionen kommer alltid att pågå.

Jag vill skriva ner det här, att revolutionen är som
en karusell, att historien alltid skrivs nån annanstans. Och kanske är vi en kort stund
en del av historien. Och sen är åkturen slut
och det är inte längre vår tur.

Vi går långsamt mot parken där jag redan kan se de stora gungorna, de är tomma och väntar på mig.

Och när jag skriver ner det kanske jag ska sluta så här:

Jag heter Jacqueline Woodson
och jag är redo för den här åkturen.”

Omdöme/Tankar:
”Brun flicka drömmer” räknas som ungdomsbok men jag tycker definitivt att man kan vara äldre och ändå uppskatta den. Det är en memoar som är skriven på fri vers. Det är lite som att läsa långa dikter vilket, som sagt, är väldigt ovant för mig.  Jag tycker väldigt mycket om den här boken! Den har ett underbart språk, en gripande handling och ger många insikter. Jag skulle gärna vilja gå med i en bokcirkel och diskutera den med andra. Läs den!!

Är ni nyfikna på vad andra tycker om boken? Några av de som skrivit/sagt om den är dessa: Kulturnytt i P1, Aftonbladet samt och dagarna går.

Utkom: 2018
Antal sidor: 334