Nyligen läst: ”Våran hud, vårat blod, våra ben” av John Ajvide Lindqvist

Ombyte förnöjer! Nu kände jag att det var dags att ta en paus bland feelgood-litteraturen och att återvända till en favoritgenre – skräck.

John Ajvide Lindqvist är en av Sveriges största inom genren (kanske den mest kända?) och han har skrivit ett flertal noveller och romaner. Några exempel är ”Låt den rätte komma in”, ”Människohamn”, ”Lilla stjärna”, ”Pappersväggar” och ”Hanteringen av odöda”. Under hösten 2018 kommer hans film ”Gräns” ha biopremiär.

I ”Våran hud, vårat blod…” finns ett antal skräcknoveller och däribland titelberättelsen. Den nominerades till British Fantasy Award för bästa novell och författaren själv har sagt att han anser att den är det otäckaste han skrivit.  Boken avslutas med kortromanen Tjärven som tidigare endast funnits tillgänglig som e-bok, samt ett nyskrivet efterord. Ett flertal av berättelserna har tidigare varit publicerade i brittiska och amerikanska antologier och det här är första gången som de presenteras på originalspråk.

Handling/Text från bokens baksida:
”Våran hud, vårat blod, våra ben är en samling skräckberättelser som utspelar sig i ett samtida Sverige precis utanför vårt synfält.
Ett barn står natt efter natt i Finlandsfärjans för och spejar ut mot havet, väntar på något. En långtradarchaufför med en blodig hemlighet plockar upp en liftare med misstänkt lite bagage. En kvinna gifter in sig i en rik familj som betalat ett högt pris för sin framgång. En hel by bär skuld för det som en gång hände med Aylin. Nu börjar hennes hår dyka upp igen.”

Omdöme/Tankar:
Jag har läst flera av John Ajvide Lindqvist böcker och alltid tyckt om hans språk – det gör jag när det gäller ”Våran hud, vårat blod…” också.

Det är första gången jag läser en novellsamling och jag upptäcker, till min glädje, att jag gillar det.  Dock funderar jag på om alla noveller var lika bra i den här boken? Jag tror inte det…i vissa finns det något som stör mig men jag kan inte riktigt förklara varför. De är lite ojämna tycker jag. Och en annan sak – det vore intressant att veta varför är en ganska så stor andel av kvinnorna i novellerna är gravida. Är det ett klassiskt grepp inom skräcklitteratur? Jag gillar att han blandar in svensk folktro.

”Våran hud, vårat blod” avslutas med kortromanen Tjärven och den är bra men jag tycker nog att den kunde ha kapats lite.  Om jag måste välja ut två noveller att puffa lite extra för så blir det ”Speciella omständigheter” och eventuellt titelberättelsen. Rent generellt så är jag lite besviken – Lindqvist har skrivit bättre böcker (även om den här absolut inte är dålig).

Är ni nyfikna på vad andra tycker om boken? Några av de som skrivit om den är dessa: GP, Litteraturmagazinet och Tentakelmonster.

Utkom: 2016
Antal sidor: 336
Genre: Skräck

Nyligen läst: Lilla stjärna av John Ajvide Lindqvist

Lilla stjärnaJohn Ajvide Lindqvists fjärde bok ”Lilla stjärna” är en obehaglig, blodig och välskriven bok om utanförskap och längtan efter kärlek. Inledningen är olycksbådande och ger oss en hint om vad som komma skall, eller rättare sagt att slutet på berättelsen kommer att bli våldsamt. Detta skapar en speciell stämning och gör handlingen ännu mer otäck. Jag läste någonstans att det finns planer på att filmatisera ”Lilla stjärna” och tjaa…gillar man splatter och massor med blod så gillar man nog filmen. För mig räcker det med de bilder som målas upp i mitt huvud när jag läser boken.

”Lilla stjärna” handlar om flickorna Theres och Theresa som föds ungefär samtidigt men som har helt olika utgångspunkter och helt olika uppväxter. Theres lämnas som nyfödd att dö i skogen men hittas av den avdankade Svensktoppsstjärnan Lennart. Han upptäcker snart att hon är udda samt att hon är oerhört musikalisk och ser henne som en ny chans till berömmelse. Lennart låter henne växa upp i sin källare – gömd och totalt avskärmad från omvärlden. Theresa föds på Österyds BB och växer upp i en ganska så vanlig familj. Hennes tillvaro präglas alltmer av utanförskap och hon är en mycket ensam tjej. Så småningom upptäcker hon att hon tycker om att skriva och Internet ger henne i viss mån den gemenskap som hon saknar i vardagen. Theres och Theresa träffas när de är fjorton år och en märklig vänskap uppstår dem emellan. Tillsammans sätter de igång en serie händelser som får ett våldsamt slut.

Jag tycker att det här är en mycket läsvärd bok (även om jag tyckte att vissa avsnitt var lite väl ”kladdiga”) och jag gillade den mer än ”Människohamn”. En av anledningarna till att jag föredrar ”Lilla stjärna” är att det övernaturliga är nedtonat och att igenkänningsfaktorn är högre här. Skildringen av de utstötta tjejerna, av skolvärlden och av den gemenskap som kan hittas på Internet gör att handlingen blir ännu mer skrämmande. Vad händer om ett antal människor (med utanförskap som gemensam nämnare) förenas och bestämmer sig för att göra något åt sin situation? I den här boken får vi veta det – även om det naturligtvis är rejält tillskruvat. Det jag gillar mest med John Ajvide Lindqvists böcker är hans personbeskrivningar och hans förmåga att måla upp skräckscenarier i det vardagliga. Jag tycker nästan att ”Lilla stjärna” blir extra otäck eftersom den handlar om barn.   I boken drivs idoldyrkan till sin spets och folkkära fenomen som Idol samt Allsång på Skansen attackeras. Det kittlar fantasin och känns som otippade inslag i en skräckbok (eller kanske inte det där om idoldyrkan men…). Vissa menar att boken har tydliga drag av människoförakt och jag vet inte om jag håller med om det eller ej. Det tål att tänkas på.  

Det finns så mycket att skriva om den här boken känner jag! Det här inlägget har redan blivit långt och för att inte trötta ut er alltför mycket så tipsar jag om följande bloggar (som också recenserat ”Lilla stjärna”): Bokhora, Finpop, Boktoka, Marias bokliv och Fiktiviteter.

 

Skivtips

När man läser den här bloggen råder det väl inga tvivel om att musik är ett av mina största intressen? Det är min stora passion och det finns få saker i livet som kan få mig att känna så mycket! Jag köper nog skivor lite oftare än vad min ekonomi tillåter men det är så svårt att låta bli! Ibland så känner jag mig som Kakmonstret i Sesam (Sesame Street). Jag får inte nog! Bland mina senaste inköp är det särskilt två stycken som överraskat mig positivt. ”The Long Term Physical Effects Are Not Yet Known” med Jay-Jay Johanson och ”Narrow Stairs” med Death Cab for Cutie var rena chansningar men åh vad bra de är! Vackert, lite sorgset och tja underbar musik helt enkelt!

Appropå mitt föregående inlägg… det blir troligen ingen övernattning på vandrarhem i helgen. Kan väl iof inte påstå att jag är direkt överraskad över att de jag ringt är fullbokade men men…man måste ju chansa! Nåväl vår plan är att packa kylväskan med godsaker och åka skapligt tidigt på lördag – en heldag i Bohuslän ska bli härligt!

Började läsa ”Människohamn” av John Ajvide Lindqvist för lite mer än en vecka sedan. Har läst ungefär hundra sidor men jag kan inte riktigt bestämma mig för vad jag tycker. Den är bra såklart men än så länge överträffar den inte ”Låt den rätte komma in”. Vi får väl se vad jag tycker när jag läst hundra sidor till.

Dagens guldkorn

Oooohhh…jag fick just ett mail från biblioteket! Jag reserverade ”Människohamn” av John Ajvide Lindqvist för ett tag sedan och nu finns den snart att hämta! *piper upphetsat*

Appropå pocketutbytet jag skrev om för ngra inlägg sedan.. Hittills har jag fått 2 böcker! Hoppas att det blir fler. Det ska bli spännande att läsa dem för det är inte direkt böcker jag skulle ha köpt själv. Det blir en övning i att vidga sina vyer!

Minisemestern till Österlen var lovely! Härligast var promenaden på Sandhammaren och besöket hos Flickorna Lundgren på Skäret! Sämst var fikat på Malmöhus – cappuccino gjort på pulver bläää! Berättar mer om vår resa i ett annat inlägg.